Vardagsbild 1 av 5 / Pic 1 of 5, of today

English: red text!

Svenska: blå text!

Jag har blivit utmanad på facebook i det här med varndagsbild! Tack Babo för det.
Jag tänkte nu att jag kunde kombinera mina vardagsbilder fem dagar framöver med 5 kortare inlägg här på bloggen.
Som jag tidigare skrivit så har jag just nu så mycket att berätta men det tar tid att skriva texter och jag har en del påbörjade inlägg men som jag inte fått färdiga ännu! Men det kommer! Jag ska skärpa mig.

Nu kommer i alla fall min vardag idag!
Det regnar idag IGEN och jag hade helst bara stannat i sängen för hela dagen! Jag hade tänkt gå ut och springa idag direkt på morgonen men det öste ner så jag valde att stanna inne. Idag är en dag som man bara ska vara inne, äta god mat, dricka vin, äta efterrätt ta en whisky och sitta framför brasan. Detta var ett förslag här av min vän men sådant gör vi inte. Nu till eftermiddagen verkar det bli lite bättre så kanske kanske jag kan komma ut för jag skulle behöva få ihop lite kilometer till denna månad.
 

I´ve been challenged in the thing called " Pic of my day" and I thought I would combine it with my blogg and get something written everyday. Thank´s Babo for the challange. I have a lot I could tell about but the time is not enough right now.

Today it´s raining AGAIN and I am really tired. I haven´t really done anything. I was supposed to go running today but I didn´t because of the rain.
Today is a day that you should spend inside, eating good food, drinking wine, having dessert and some whisky and sitting infront of the fire a very dear person said. But nothing like this was done today! Now it looks like it´s clearing up so maybe I will run something now in the afternoon.

 

Ser ni vattenpölarna och regnet som öser ner!?
Do you see the mounds and the rain that´s pooring down!?

Jag har försökt se på handbolls kvartsfinaler på svtplay men på grund av vädret så är internet kontakten lite si som så och det tar tid att se klart en match då bilden alltid nu som då stannar till!
Lite handarbete har det också blivit och så fick jag ett tuggummi av en av pojkarna som man blev blå om tungan av. Det var länge sedan jag åt sådana karameller eller tuggummin. Nu gör pojkarna läxor och jag passar på att skriva här!
Ha det gott alla ni!
Then I have watched some Swedish Olympic Handball on the computer. I´ve made some embroidery and I got a chewing gum of one of the boys and my tongue turned blue. It was a long time since I bought candy like that. Now the boys are doing their homework and I´m sitting here writing.
This was my day! Take care!

Påsk

Jaha... Då har man snart firat en hel påsk nästan utan påsk ägg men i alla fall utan memma. Ett väldigt stort påsk ägg fick jag i alla fall och en pastill ask.

Här i Italien så firas nog påsk väldigt annorlunda än vad jag är van vid hemma i Norden. Inga påskhäxor, inte allt för många påskägg men de man får är väldigt stora!
Här verkar inte finnas allt för många påskharar, en del men definitivt inte alla påskpyntar men det är inte mycket. Men jag såg i alla fall till att pojkarna fick blåsa ägg idag och sedan måla äggen så jag har framfört min tradition även till dessa två pojkar.

Någon kunde inte hålla sig från att börja äta innan hon fotade! :)

Nej här i Italien verkar påsken mest handla om Jesu lidande och död och uppståndelse men så är väl det också varför man egentligen firar påsk. Undrar egentligen varifrån alla påskägg och häxor kommer ifrån. Är det en hednisk tradition som man har fortsatt med i kombination med den kristna påsken? Här har inte firats så mycket förrän på söndag och måndag men barnen har haft påskledigt sedan torsdagen och är lediga ännu på tisdagen så för mig har det inte varit många stunder ledigt. Tur så gillar jag att vara med pojkarna men det blir nog en hel del tjafs under dagarna eftersom de inte alltid lyssnar på mig och de mer eller mindre alltid vill ha mig med som lekkompis eller att jag bara ska finnas där. Igår hann jag bara säga att de ska se efter hur de sparkar bollen och nästan i samma stund så sparkade den yngre pojken bollen rakt upp i en utelampa och glaset gick sönder och det blev gråt och skrik!
Så inte är det ledigt i alla fall. Och idag har jag utsatts för det ultimata eldprovet! Mamman hade bestämt sig för att bjuda hem båda pojkarnas klasser med mammor och lärare. Alla kom inte men här har idag varit runt 20-30 barn, kanske till och med mera och 24 vuxna i alla fall. Jag är egentligen helt slut och huvudet värker efter att ha försökt hänga med på italienska hela dagen...

Men lite stolt kan jag kanske ändå känna mig för den äldre pojkens lärare lär ha sagt att pojken har gjort stora framsteg de senaste månaderna i skolan... och visst har han säkert också mognat men han har nog haft nytta av reglerna och en fast hand... för jag har ju också sett att han har förändrats under den tid jag varit här...
Synd att jag inte kan bättre italienska för de pratade barnuppfostran och jag som då inte har egna barn är ju expert på området! ;)
Eller kanske mera rätt sagt så har jag i alla fall en massa åsikter och professionellt har jag i alla fall hittills ganska bra lyckats med barnuppfostring och sånt och då jag ser på den äldre av mina yngre bröder så tror jag nog att jag även med egna barn skulle klara av att hålla ganska bra på de regler och funderingar jag har nu med andras barn. Jag har inte hittills sagt det till honom men kanske han eller någon annan läser detta så att han får veta att jag tycker att han är duktig!
Kram till min bror! (detta gillar han nog egentligen inte men det struntar jag lite i just nu...)


Sedan ännu lite påsk så vill jag ännu nämna att jag såg filmen Ben Hur tillsammans med Filomena. Det är väl så påsk och italiensk som det kan bli, när dessutom filmen är dubbad till italienska.

Kallt har vi också haft här förutom igår och idag då det har varit riktigt skönt ute, fast det nu i skrivandes stund igen regnar. Men efter massintag av sol i Thailand och en del fina dagar här i solen så har jag faktiskt en gång för alla fått lite färg!

Den osminkade trötta, men ändå leende jag!
Detta bara för att ni ska få se att jag har betydligt mera färg än vad jag brukar ha!

Imorgon är det tillbaka till vardagen med skola och basketträning.

Poliskontakt/ Contact with the Police

Scroll down for English version:

Nu måste jag bli bättre på att uppdatera vad som händer i mitt liv. Annars är det ju helt onödigt att ha denna blogg! I alla fall så är det som jag skrivit tidigare mycket som händer just nu!

En sak som jag nog glömt att nämna för alla som jag pratat med och som jag inte heller hunnit skriva här är att redan för en tid sedan så blev jag stoppad av polisen här i Italien. Redan då man blir stoppad hemma i Finland så känner man ju hjärtat i halsgropen så ni kan tänka er att det slog lite extra i bröstkorgen här nere i Italien. Polismannen var dock en mycket trevlig man och han ville se mitt körkort som jag visade och samtidigt så grävde jag fram alla papper som jag kunde hitta i handskfacket. Men det visade sig att de inte var intresserade av några papper, tittade bara på mitt körkort och tog upp registernumret på bilen och frågade mig om vad jag gjorde i Italien och lite sådant.

Jag hade som tur var pratat med Filomena om att det var dags att betala sina bilförsäkringar och eftersom poliserna stod där och stoppade så gott som alla bilar som körde förbi så antog jag att det kunde vara så att de kollade att man hade sin bil försäkrad.

Det poliserna var mest intresserade av var att mitt körkort är i kraft fram till år 2052 eller något sådant. I Italien och i och för sig förövrigt i Europa så är det ju nog så att körkorten är i kraft i 10 år och så är det nu för tiden i Finland också men så var det inte på min tid och hittills har jag inte haft någon orsak att förnya mitt körkort så tills vidare kör jag på med mitt "gamla" körkort!
I alla fall kunde jag sedan, lite skakig men mycket nöjd åka iväg hem igen.

I alla fall så var jag också denna vecka i kontakt med polisen i samband med att jag var ute i trafiken. Jag körde pojkarna till privatlektion i italienska och efter det skulle vi vidare till basket träning och jag hamnade på fel väg, tog av vägen så att jag visste att jag hade kommit lite för långt men ändå var i rätt stad och inte allt för långt ifrån vart jag ville. Jag började köra tillbaka inne i stan men en massa enkelriktade vägar gjorde att jag körde runt och runt utan att egentligen komma någon vart. Efter en stund såg jag en polisbil så jag stannade och med hjälp av den äldre pojken förklarade vi vart vi ville. Polisen tittade i sin telefon efter adressen och samtidigt tänkte jag att jag bara använder GPS:en så att jag kommer hem. Nå poliserna var så hjälpsamma och sa att jag skulle köra efter dem så jag gjorde det och mitt i allt stannar de och säger att skolan finns där uppe på ännu en enkelriktad väg. Både jag och pojkarna vet att detta inte är rätt skola, om det sedan finns fler skolor med samma namn så vet jag inte men jag tackar snällt och låter polisbilen köra iväg, sätter igång GPS:en för att hitta hem.
Jag tänkte att det viktigaste är ändå att komma hem, tidigare försökte jag ännu hitta till stället där baren tränar basket. Pojkarna tror att vi aldrig ska hitta hem igen men jag säger till dem att ta det lugnt och efter några svängar så känner den äldre pojken igen sig och vips är vi vid pojkarnas skola och där alldeles i närheten tränar de också basket. Vi är dock en halv timme försenade och den äldre pojken vill inte gå in för sent så vi bestämmer oss för att åka hem igen. Men vi fick i alla fall vara med om ett litet äventyr och jag visste ju i alla fall nästan var jag var!

Nu finns det kanske ni som undrar varför jag inte använde GPS:en tidigare och till er kan jag säga ren och skär optimism (även om jag vet att jag har uruselt lokalsinne) och för att jag inte vet adressen till skolan varit vi skulle och dessutom går GPS:en på italienska... Men hem vet man ju alltid vart är, eller hur!?




I have to get better on updateing this blogg or otherwise I just as well can stop writing all in all. As I have written erlier though there is a lot happening in my life right now.

Something that I haven´t told almost anyone is that a couple of weeks ago I was stoped by the police. They just wanted to see my driving licence but as always I got nervous. They just wanted to check the cars insurance and they looked at my driving licence and what they thought was most interresting was the expire date. I haven´t had a reason to change my drivings licence and I am old enough to have gotten my licence before you only could get them for ten years at a time.
The Police was stopping allmost every car because it´s time to get your car insurance up dated. Car insurances are pritty expensive because of the way Italians drive!
Everything was okay and I got to drive away without any problems.

This week I again got in contact with the Police. I drove a different way from what I am used to, to get to the boys basket practice and I did not really find the way. I know where I wanted to go but a lot of one way streets made it difficult and at one point I saw a Police car and stoped to ask him if he could help me! The Police men where so nice that they told me to drive after them and they`d show the way but much help that was when they showed me to the wrong place anyway. I started the navigator (and berfor someone think´s typicaly a woman. I want to say that I didn´t know the address to where the boys practice Basket but at this time I had given up on finding my way there and just coordinated the way back to Pontecagnano. I started driving and not more then 5-10 minutes I and we where at the school but the older boy did not want to go in cause we where late so we continued driving and found our way home.

We had a little adventure but we found our way home!

I brist på tid... / Because there is not enough time...

För varje text kommer det först att komma en text på svenska och sedan på engelska. Den svenska texten är röd.

For every text written here it´s first in Swedish and then in English and the English text is in blue.

Jag har på ett av mina tidigare jobb en gång fått lära mig hur man bäst får en brasa att brinna men det var länge sedan jag satt i stugan på Café Gamla Stan ock tränade på detta men nu har jag fått testa mina kunskaper igen och det är bra för en del har jag definitivt glömt.

I got this fired started! (read I AM PROUD!)

Sopsortering eller inte!?
Junk lieing a little here and a little there!

Så här kan det se ut vid vägarna lite varstans och jo ni ser kanske att där finns en tv eller åtminstone resten av en... Sopsorteringen eller som jag på någorlunda ren västnyländska skulle säga roskis uppsamlingen är inte den bästa. Familjen jag bor hos har tre olika "roskisar" inne och redan i början förklarade de för mig att en är för bland, en annan för plast och den tredje för papper. Pappan i familjen brukar stå och sortera soporna ifall de hamnat fel! Kompost sortering har de också.
Sedan ute på gården finns tre eller jag egentligen fyra olika soptunnor. Den fjärde tunnan är för kompost och en annan där det står "umido" (vill jag minnas nu vid skrivande stund) på så är också egentligen kompost. Ni kan tror min förvirring gällande detta i början. Men nu har jag fått lära mig att den kompost som är kompost använder familjen för de får någon viss rabatt då de själva komposterar sitt bioavfall medan andra använder den komposten som det står "umido" som egentligen inte sorteras som kompost men ändå är det! Tycker ni det är krångligt? Så jag med!
Sedan ännu vidare så de två återstående soptunnorna är då till för alla andra sopor!
Det vill säga att den sortering som sker inne i huset är egentligen sak det samma och att allting sedan ändå hamnar i samma och när dessa två soptunnor blir fulla så används också "umido" tunnan till vanliga sopor! Allt detta sorterande för egentligen ingenting! Endast då den kompost som familjen själva sköter hamnar med säkerhet rätt!

Jag vet att det åtminstone hemma i Finland bland vänner och bekanta ibland har diskuterats om sopsorteringen vi gör hamnar rätt men här vet man att det med säkerhet inte gör det. Då är Sverige mitt andra hemland ändå ett steg före. Vilken sopsortering och vilken hjälp man får där med att det verkligen finns sopsortering nära tillgängligt för det mesta. Men hamnar alla sopor där också rätt i slutändan? The sight of junk a little here and there is not a big surprise anymore. I just never will get used to it. Taking care of your waste is not so easy in Italy I have realized. The family that I live with are separating their junk in plastic, paper, compost and the rest but at the end everything is trown away in the same bin anyway. The compost can be trowen in two different bins, one that the family themeselves disposes of and one that you just as well can trow any junk in because when it´s taken away it goes in the same truck anyway.
A lot of work for nothing really.

Det var många år sedan Esso bensinmackarna försvann från Finland. Jag kommer dock fortfarande ihåg att det fanns en i Ekenäs, min hemstad och hur underligt det kändes då den försvann! Vad jag förstod så finns Esso mackarna inte i Sverige heller mera.
I think it´s nice to find ESSO petrol stations a little here and a little there in Italy. in Finland you haven´t seen any for many years now.

Dessa foton är det en tid sedan jag tog och jag har då hunnit vara i Thailand och Sverige sedan dess. I alla fall så delar jag ändå med mig nu av de vänkort jag fick till vändagen i år.
Jag tycker "Poweria Ystäväpäivään" var lite extra passande för mig!
Det här är allt för denna gång. Ha det bra!

It´s gone some time since I took this pics. I´ve been in Thailand ands Sweden in between but when I started writing this text I just had been sent some Valentin carfds. The last on is kind of me!
Well this is it for now. Take care!

Den senaste tiden!

Hmm... Sista tiden har det hänt så mycket eller kanske inte så mycket men det som varit mest överhängande har tagit mycket av min kraft och resten har vardagen här i Italien sett till att fylla ut.

Låt oss till att börja med koncentrera oss på praktiska saker som hänt här nere. Jag har varit här nu i lite på två veckor och det har varit omskakande tider och jag kan konstatera att än en gång har livet och ödet satt en på prov men det är en annan historia! Nu till vad som hänt de två senaste veckorna här nere i Italien.

Jag måste säga att det finns både positiva och irriterande känslor som blandas. Jag är super glad över att pojkarna verkligen har släppt in mig, tagit mig till dem och delar sin vardag med mig. Nu ska ni då inte tro att de gör allt som jag säger men vardagen tillsammans med pojkarna fungera riktigt bra. Men jag som alltid ser framåt också går nu och oroar mig över att jag kommer att lämna dem så småningom. Först till sommaren och sedan efter en månad i höst så kommer jag inte att "bo" i Italien mera... Men nu ska vi inte ta problem av framtiden... Vi är inte där ännu!
Jag kommer dock alltid att kunna finnas i deras liv och jag kommer att fortsätta återkomma till Italien... Jag måste bli bättre på det här med att hälsa på dem jag tycker om och bryr mig om... Men detta inlägg sak inte handla om det nu...

Nej, det var min vardag här som jag försöker skriva om. Jag och den äldre pojken har hittat varandra här och han har accepterat mig och vi har riktigt trevliga stunder mellan diskussionerna och bråken!
Men det att han accepterar att det är jag som kommer och väcker honom ibland på morgonen, att han har börjat göra läxorna med mig, när vi är på promenader så tar han mig i handen, han kommer gärna och sitter i min famn när vi tittar på tv eller sitter inne framför brasan hos Filomena och att han kommer och kramar om mig. Kramarna är nog den största vinsten för mamman här nere har sagt från första stund att han inte är någon kramartyp och att han aldrig har varit det.
Senast igår så var vi på promenad och då tyckte han att han inte orkade gå sista biten och ville upp på min rygg (på finlandssvenska heter det "påsarygga" men hur det skrivs vet jag inte och om det kallas så på rikssvenska har jag ingen aning om) sista biten.
Egentligen är han väl för stor för att åka "påsarygga" men jag är stark och det går riktigt bra och igår medan han hängde där på min rygg så lutade han huvudet mot min axel och slappnade riktigt av.
Dagen innan dock så var det 1 april och den äldre pojken fick för sig att vi skulle göra en fälla tills mamman kom hem. Vi planerade och övade hur vi skulle göra och hade riktigt roligt medan vi pratade till varandra i våra walkie-talkies men klockan hann bli ganska mycket och jag sa att jag skulle gå in och duka och börja värma middagen. Pojkarna stannade ute och skulle vänta en stund ännu på mamman. Jag hann bara vara inne i max 5 minuter och så kommer den lilla pojken in och ropar och nästan gråter att storebror ramlat och han blöder från pannan och näsan.
Först trodde jag att det var ett april skämt men den lilla pojken var nog väldigt allvarlig och när jag såg tårarna så förstod jag att det var allvar och efter en stund kommer den stora pojken in. Ledsen och blodig. Efter en snabb titt och efter att jag tvättat bort det mesta av blodet så såg jag i alla fall att det bara var skrubbsår. Han ser dock ut som om han har varit i ett ordentligt slagsmål. Mamman kom hem bara två minuter senare och allting ordnade sig men det var ju synd att dagen skulle sluta så för honom efter att han annars hade haft en riktigt bra dag.

Jag tänkte och sa till mamman också att det var ju typiskt att detta skulle hända. Ingen av pojkarna kar ramlat och slagit sig tidigare men under tiden jag varit här ramlade först den lilla pojken och slog upp hakan och nu det här. Det känns ju lite skönt i alla fall att då den lilla pojken slog sig så var båda föräldrarna hemma men jag sa i alla fall att alla utomstående måste väl tänka att vad är det för barnflicka den där familjen har egentligen?

Nu blev det mycket om det här så jag tror att detta får räcka för detta inlägg och så kommer det en del 2 sedan.

Ha det bra och ta vara på er och varandra!