Ett års jubileum!

Nu i slutet av maj är det ett års jubileum sedan jag flyttade till Örebro. Jag kommer inte ihåg exakt datum men jag vet att helgen efter att jag hade flyttat hit till Örebro så vann Loreen Eurovisionen med Euphoria och på söndagen var det morsdag. Nu i år har det varit Eurovision här i Sverige men då var jag hemma i Finland över helgen och igår var det då igen morsdag här i Sverige.
I Finland är morsdagen alltid andra söndagen i maj men här i Sverige är morsdagen alltid sista söndagen i maj och några andra utländska arbetskompisar har berättat att i deras hemland firas morsdag den första söndagen i maj. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?!

I alla fall så ringde jag hem till Finland får två veckoslut sedan och pratade med mamma och mommo och nu i går hade jag tänkt att jag skulle höra av mig till min släkting här i Stockholm men jag har jobbat hela helgen och igår kväll jobbade jag kvällstur så jag glömde helt bort att ringa. Personen jag ska ringa idag istället är inte mor eller så till mig men hon är min farmors syster och hon är lite av en extra farmor till mig.

Igår överraskade jag dock mina arbetskompisar med en liten gåva bland annat för att jag så ofta får höra att jag är så ung och att många av mina arbetskompisar är så pass gamla att de kunde vara min mamma, bland annat för att jag ville tacka dem för detta ett år nu och speciellt för att de varit så härliga mot mig hela tiden som jag varit här i Örebro.
Från början fick jag tanken att jag skulle hitta på något till de andra eftersom jag faktiskt var den enda som jobbade igår som inte hade egna barn.

Några av er hemma i Finland vet antagligen om att jag då och då brukar pyssla lite och en gäng fick jag vara "stand in" för en kompis på en kurs med luffarslöjd och där lärde jag mig laga blomdekorationer a la Jessica. Dessa blomdekorationer är det väl speciellt arbetskompisar hemma i Finland som har fått men finns det andra som är intresserade så kan vi nog fixa något någon gång. Jag pysslar ju gärna men det blir ofta väldigt långa pauser och sedan börjar jag på något nytt och allt annat blir halvfärdigt. Eller så kommer jag också på i sista stund att jag ska göra något till någon och så får jag sitta vaken halva natten, så också denna gång!
Men slutresultatet blev i alla fall bra och här är en bild på min blomsterdekoration!

Av någon orsak blev nu bilden upp och ner och jag vet inte/ bryr mig inte om hur jag ska göra för att svänga den så varsågoda och föreställ bilden upp och ner eller så kan ni vända på dator eller svänga huvudet neråt.

Alla mina arbetskompisar blev så glada och det är just det som är det roliga. Det var det som gjorde att jag ville överraska dem. Jag fick egentligen ut lika mycket som dom kanske till och med mera för den glädje min lilla gest spred med sig så blev jag minst lika glad som mina arbetskompisar.

Å, dessa härliga människor gör det ännu mera svårt för mig att acceptera tanken på att jag inte ska fortsätta jobba med dem efter sommaren. Men det är livet och vad kan man göra annat än att acceptera och fundera vidare på vad jag sedan ska hitta på. Jag har ju i och för sig vilka möjligheter som helst så få nu se vad som händer om tre månader!

Medan jag suttit och skrivit detta inlägg så har jag samtidigt lyssnat på Spotify och mitt i allt spelas denna låt, som fick mig på så gått humör så nu delar jag den med er alla!

Tomas Ledin med Gilla läget!

Sedan vill jag ännu dela med mig lite av vyer i Örebro. Häromkvällen när jag cyklade hem från jobbet så passade jag på att fota månen. Den var så fin!

Sedan lite vyer från mitt fönster. Just nu är det så grönt och fint. Man skulle inte kunna tro att jag bor så gott som mitt i centrum. Jag kan nog inte bo mycket mera centralt.

De två följande fotona visar på då jag och en arbetskompis jobbade sista arbetspasset tillsammans. Min arbetskompis sa upp sig och det tycker jag är synd men vi har lovat hålla kontakten så det är i alla fall det viktigaste. Hon lagade pajerna och jag hade med mig sallad och så var det dessutom fredag så en annan kollega hade med sig fredagsfika innehållande fruktsallad, glass och chokladsås.
Det blev alltså en riktig kalas fredag!

Det var det för denna gång... Nu ska jag komma ut på en promenad och sedan ska jag försöka boka in en massage! Ha det bra igen en gång alla ni! Hoppas att ni får en trevlig vecka!

Jesus Christ Superstar och kryssning

Detta inlägg borde egentligen ha skrivits redan för flera veckor sedan. Första helgen i maj fick jag besök av två kompisar från Finland. Jag mötte upp dem i Stockholm för lite shopping. Sedan blev det dags för lunch nere på söder (vad restaurangen heter kommer jag inte ihåg men jag förevigade i alla fall hamburgertallriken. Ett litet roligt minne från denna lunch var då jag tog ketchup på tallriken så frågar min kompis Heidi " Sedan när jag börjat äta ketchup?"
Det är nämligen så att förr i tiden åt jag aldrig ketchup men nu har jag nog från och till till "franskisar/pommes" börjat äta ketchup men inte till så mycket mera än så.

 

Efter lunchen han vi ännu med vårens första lösglass och sedan blev det dags för musikal. Jesus Christ Superstar med Ola Salo som Jesus. Ola Salo var den egentliga orsaken till att jag från brjan kom på tanken att lura hit Lotta och Heidi. Detta då för att alltid då jag ser eller hör något om Ola Salo så vandrar mina tankar vidare till Lotta som jag åtminstone när vi var lite yngre upplevde som ett stort fan av Ola Salo (inte då kanske riktigt i klass med mig och Tina Turner men ditåt kanske).

Göta Lejon, Jesus Christ Superstar med Ola Salo som Jesus!

Själva musikalen var bra, flera svenska skådespelare som man kände igen bland annat Anna Sahlin som då sjunger men som jag känner bäst från Astrid Lindgrens "Alla vi barn i Bullerbyn". Det finns en baktanke med varför jag nu nämner Anna Sahlin och det är för att senast jag var hem till Finland var jag tvungen att flyga för att få tid att göra det jag skulle göra i Finland och sedan hinna hem hit igen i tid till jobbet. På flyget hem från Helsingfors tror jag i alla fall att jag endast satt ett säte ifrån Anna Sahlin, men som vanligt så är jag inte helt säker gällande sådana här saker.
Detta var då en lite parentes, nu tillbaka till musikalen.

Musikalen var bra. Jag var lite rädd för att den skulle bli för tung men det gick väldigt fort och mitt i allt var den bara slut. Det var inte allt för lätt att hänga med i handlingen men det gick tack vare att man kan lite Kristendomens historia.

Efter musikalen blev det en cider på stan och sedan började vi ta oss ner mot viking line terminalen för att åka på kryssning eller ja, jag skulle på kryssning och Heidi och Lotta skulle åka hem.
Lite vyer från Stockholm.

På båten träffade jag också på en annan kompis hemifrån. Jenny och hennes syster Lina. Det var länge sedan och det var roligt att träffa henne. På båten blev det sedan buffe, vilken jag måste säga att jag för första gången var lite besviken över. Det blev inte en bra känsla efter den matstunden men som tur var så var vi tre tjejer och fixade till stämningen med att njuta av Aretha Franklin sånger och varsin Strawberry Margarita.

På tillbaka vägen sov jag sedan ut ordentligt och på eftermiddagen blev det dags för bastu och bubbelbad, vilket var härligt.

Då så det var ett inlägg till det. Jag har just nu så många idéer kring olika teman jag skulle kunna skriva om. Rubrikerna tar inte länge att komma på men sedan att skriva ner innehållet till varje inlägg så tar tiden liksom slut men även om ni får veta vad jag sysslar med först efteråt så får ni ju ändå läsa om vad jag sysslar med!

Ha det bra alla ni!

Morgondopp!

Första dygnet i Finland spenderade jag i Snappertuna skärgården. Eva, min släkting, var så snäll och hämtade mig från Karis tågstation och jag fick sedan uppleva en lugn, hälsosam stund som gjorde gott för själen.  Det blev mycket prat, uppdatering av vad som händer i Örebro och i Ekenäs och så blev det BASTU och dopp i sjön. Så skönt med bastu och ännu skönare med ett dopp.

Sedan blev det också ett morgondopp morgonen efter. Jag har ofta tänkt att nog är det tur att det finns en å mitt i Örebro för annars skulle jag nog sakna vatten men nog är det ändå skillnad på att ha en å att titta på och att ha vatten i mängder som man kan bada i. Jag älskar vatten och är ett riktigt vattendjur. Det har jag varit sedan jag var liten och det kommer jag nog säkert att vara så länge jag lever. Vatten blir nog antagligen en vanesak också. Jag kommer ihåg att jag en gång pratade om detta med en kompis från Irland. Hon var uppvuxen på västkusten med havet som granne och hade sedan som vuxen flyttat in till inlandet. Där fanns nog en å men saknaden av hav upplevde hon ändå. Jag tror att det är samma sak för mig. Ån i Örebro minskar vattenbehovet men samtidigt är den inte ett hav. En dag ska jag nog bo vid havet igen, hoppas jag! Helst på en holme någonstans lite på sidan från resten av civilisationen så att jag kan ha en plats på jorden vart jag kan dra mig tillbaka och läka/leka, helas, njuta och utvecklas.

Jag vet inte om det är ett tecken på att jag håller på och blir vuxen eller vad det är men i alla fall har jag börjat lägga märke till naturen och hur den påverkar mig. Jag njuter att barrträdens doft, doften av skog och av saltvatten. Jag njuter av fågelsången, ekorrar som letar mat på marken och allt möjligt sådant där. Eller så är det kanske bara så att jag har mera tid för att fundera på sådant här just nu och därför påverkas jag också starkare av det runt omkring mig!?

I alla fall så sov jag så skönt och jag kände mig ordentligt utvilad efter en dag i skärgården!
Det ända som är lite synd är att jag egentligen inte är någon riktig skärgårdsmänniska. Jag skulle älska att vara det men jag kan ju inte göra något åt att jag inte är van med det livet.
Hemresan höll på att sluta lite si så där. Jag hade druckit en del kaffe och ibland gör kaffe mig lite skakig och då skulle jag stiga upp från båten till bryggan och ta repet med mig, men innan jag kom upp var det nära att jag hade tagit ett mer eller mindre frivilligt dopp. Men denna gång klarade jag mig utan ett dopp i sjön. Sedan fick jag köra bil till Karis centrum och så mycket att jag parkerat i Karis och tar första stegen ut på trottoaren så kommer en bil som tutar och till mig förstås! Det är sådant som gör det härligt att vara hemma!

Kram på er!

PS. Nu tycker jag att det skulle vara passande med en liten sång och då kommer jag att tänka på en till story som egentligen skulle ha passat till föregående inlägg. Det var nämligen så att då jag var på Sjundeå cup så var det så att jag valde att stanna lite längre än de jag först åkte till Sjundeå med och då var det en annan som lovade att jag kunde åka med henne. Men hur det nu sen ändå gick till så glömde hon mig och jag fick springa runt och försöka få skjuts med någon och då var Sandra så snäll och gav mig skjuts! På vägen till Karis så spelas mitt i allt en låt som jag endast behöver höra två toner av för att känna igen. Sandra behövde inte höra som mycket mer hon heller innan hon vrider upp ljudet och säger: " Den här känner väl du igen!"
Sången var Simply the best, med Tina Turner!
Fast den låten har jag ju addat här på bloggen tidigare så nu för det bli något annat!

En låt som bland annat får mig och tänka lite handboll också! Kentas "Just idag är jag stark".

Skål på er!

Sjundeå Cup

Då var det dags för årets stora handbolls happening, Sjundeå cup. Nu i helgen var det Sjundeå cup och jag kunde ju förstås inte hålla mig borta därifrån.  Det kunde ju ha räckt med att åka dit och se på handbollsmatcher och träffa så gott som hela handbolls Finland men nej, inte för mig. Jag fick möjligheten att vara med och spela i Karis Cykelcentrals lag tillsammans med ett gäng tjejer som inte heller spelar handboll mera. Vi får tacka Karis Cykelcentral som ställde upp som sponsor.
Vi var två målvakter och åtminstone 5 linjespelare och allt som allt så var vi 9 spelare.  Detta betydde att jag också fick spela på plan som utespelare och jag som ändå har tränat och sprungit en hel del de senaste månaderna hade knappt någon nytta av det. Rusher borde jag istället ha tränat på. Första matchen var en pest. Det var som att springa rakt in i väggen och jag var helt slut men sedan återhämtade kroppen sig och jag orkade bättre. Jag var dock tyvärr inte tillräckligt snabb men vad kan man göra mer än att försöka sitt bästa. Inga mål gjorde jag heller men nog ett par målgivande passningar (synd bara att man inte får poäng för assist i handboll).

Tack till Karis Cykelcentral som fungerade som sponsor för vårt lag!

Första matchen vi spelade var då som sagt en pest och det var ordentligt tungt men jag gjorde lite fintar och så och en fint åtminstone fungerade helt ok! Jag fintade förbi en spelare, tyvärr var det några andra spelare som han i vägen för mig så det blev inget mål! Målvakten i motståndarlaget ropar dock: " maailman hitain pelaja ei voi päästä ohi!"

Översatt till svenska skulle det bli värdens långsammaste spelare kan inte få komma förbi! Inte precis den titeln man vill ha men man får väl ta det för denna gång och sant är det nog för långsam är jag!

Roligt var det i alla fall och många härliga vänner träffade jag. Vädret var bra, inte solklart men inget regn i alla fall och även om det var molnigt hela lördagen så märkte jag då jag kom hem att jag fått färg i ansiktet.  Jag märkte också några andra kroppsliga tecken på att man hade varit på Sjundeå cup. Det var så dåligt att efter cirka 45 minuters bilresa hem från Sjundeå till Ekenäs visade sig inte vara så bra! Jag kunde knappt ta mig ur bilen och sedan skulle jag tre trappor upp, första trappan fick jag ta ett trappsteg i taget men sedan gick det bättre. Ont har jag dock ännu och det är jobbigast då jag ska komma igång från att ha suttit ner. Det knakar i knän och höfter så även i axeln och på detta värker musklerna lite varstans i kroppen.

Jag har redan länge sagt att jag kommer knappast att gå när jag fyller 40 år och så känns det faktiskt just nu. Jag vagga runt som en anka, haltar på och stönar och stånkar redan nu så risken finns!

En ny handboll blev inhandlad och så blev det lite smaskig grillkorv som alltid hör till på Sjundeå cup.
Denna gång flög jag fram och tillbaka mellan Sverige och Finland. Från Helsingfors tog jag tåget till Karis. Jag tog ett välbekant tåg närtåget kl: 16.33 och jag fick träffa några av ”junatädit” som jag känner från att jag pendlade mellan skolan och hem den tiden då jag studerade!
”Junatädit” förtjänar ett helt eget inlägg vid ett senare tillfälle!

Något som också egentligen skulle förtjäna ett eget tillfälle eller så också borde det inte överhuvudtaget nämnas. Ishockey VM 2013 och semifinal Sverige- Finland. Typiskt så har finnarna spelat bättre hela grundserien, vinner sin grupp medan Sverige förlorar och klarar sig nästan nöd och näppe med till slutspelet, så får de förstärkning i bröderna Sedin och så vinner de Kanada och sedan möts Finland och Sverige i semifinal. Som vanligt klarar sedan då inte finnarna av att vinna mot svenskarna och jag funderade nog två gånger på om jag överhuvudtaget skulle återvända till Sverige idag! Allt annat kan gå eller ja i så gott som alla andra sporter har finnarna helt enkelt inte en chans emot Sverige men i ishockey har vi det och då blir det extra känsligt att förlora. F*n också så det svider men det är livet och inte kan man sluta leva för det så nu har jag i alla fall återvänt till Sverige efter ett par dagar i Finland.

Den ny inhandlade handbollen och som det hör till så har man fått lite färg
i ansiktet (även om det var mulet så gott som hela tiden jag var i Sjundeå).

 PS. I helgen var det också Eurovision Song Contest och osökt får alltid Eurovisionen mig att tänka på en viss låt som jag tycker är bedrövlig men som en av mina kompisar gillar! Jag hade tänkt sätta med sången här men så tänkte jag att jag kanske inte ska göra reklam för denna sång men så råkade det så att jag just hade kontakt med kompisen min som "diggar" denna låt och han nämner dessutom låten så jag kan inte göra annat än säga: Var så god!

Verka Serduchka - Dancing Lasha Tumbai (Ukraine) 2007 Eurovision Song Contest.

Tack för denna gång! Ha det gott alla ni.

Naturen i förändring!

Det är intressant med årstider. De flesta har någon favorit. Jag gillar egentligen alla årstiderna. Det är något speciellt med alla.
Den senaste tiden har jag inte haft med så mycket bilder och nu tänkte jag att naturen är väl något av det härligaste som finns.
Här kommer naturen i förändring.
Först lite bilder från Ekenäs då jag var hemma där i slutet av mars.

Bion i Ekenäs och samtidigt en vy över vattnet.

Isbelagt vatten och en härlig solig dag.

Jag satt en stund i solen och tittade ut över isen.

Någon som hade glömt att ta upp sin båt förra hösten.

Samtidigt som det fortfarande var full vinter hemma i Ekenäs så hade
våren anlänt hemma i Örebro. Denna bild är tagen bara någon dag senare
än vad de föregående bilderna är.

Två veckor senare finns det sedan också vårtecken i Ekenäs.

Nu är våren här på riktigt i Örebro!

 

 

 

Här önskar jag att bilder även kunde tillåta en att känna dofter.
Dessa träd doftar härligt!

Vädret har egentligen varit perfekt den senaste tiden. Just nu är det soligt vissa dagar, samtidigt som det kommer regn vissa dagar. Perfekt för att allting ska växa men inte för snabbt.

Ha en bra dag.

Ishockey VM 2013

Intressant med ishockey! Som finne och annars sportgalen så är det kanske inte så bra att bo i Sverige. Jag hoppas på att Sverige ska spela bra så att de kan få möta Finland i final sedan. Tyvärr har ju inte Sverige spelat så värst bra. Först en förlust mot Schweiz som nog var lite av en överraskning. Schweiz har ju annars också varit en stor överraskning men det land som överraskat mest är väl ändå Frankrike.
För alla ni som inte är intresserade av ishockey kan jag berätta att Frankrike vann mot Ryssland med 2-1. I och för sig så är det väl helt onödig information för icke ishockey intresserade. Denna information betyder inget för er även om det för ishockey intresserade betyder samma som så gott som omöjligt och obefintligt. Men då blir man påmind om att ingenting är omöjligt.

Tyvärr så ser jag inte automatiskt de finska matcherna ännu, eftersom finska laget än så länge spelar sina matcher i Finland. Jag har klarat mig bra med att endast se resultatet och höjdpunkterna från finska matcherna men så ikväll var det dags för Finland att möta Ryssland och då måste jag bara få se matchen. Först försökte jag via mtv3 få fram matchen men förstås, eftersom jag inte bor i Finland så kunde jag inte se matchen här i Sverige. På detta vis fick jag tyvärr inte heller uppleva "ishockey guden och kommentatorn" Mertaranta.
Mertaranta är halva nöjet med att titta på ishockey men tyvärr fick jag nu nöja mig med svenska kommentatorer. Inte blir det samma stämning men i en match som ikväll, då finska laget spelade en bra match och så fick jag också skratta åt svenskarnas uttalanden av de finska spelarnas namn.
Ofta drar man på smilbanden när finnar ska säga svenska namn men det samma gäller när svenskar ska säga finska namn.

Men nu till mera väsentliga ting. Som gammal målvakt måste jag ju säga att jag alltid tittar lite extra på målvakterna. Finska målvakten, Ranta, var suverän och fixade en massa härliga räddningar. Mitt målvaktshjärta brinner lite extra och får mig att längta tillbaka till handbollsmålet.
Jag pratade idag med en arbetskompis, vars dotter spelar handboll och hon ska tydligen åka iväg på en veckas träningsläger. Oj, vad jag kan känna i kroppen hur förbaskat bra det känns efter en träning och sedan ännu en träning samma dag för eventuellt en träningsmatch nästa dag. Lite samma känsla kan jag få ibland också då jag har varit ut på länk men det är inte riktigt samma. Och den där nervositeten innan en match, det där pirret i magen och sedan en match som man spelar bra (helst suveränt), vilken adrenalinkick.

En annan sak som fått handbollsfingrarna att klia är att SM-slutspelen i handboll. De senaste veckorna har det var it slutspelsdags med många bra matcher både på herr och dam sidan. Så sent som torsdags spelades finalerna. Jag har hittills endast sett damernas final match men vilken match det var, spänning som bara den.

Men nu får det här vara bra så här. Dags för sängen för en tjej som knappt orkar hålla ögonen öppna.
Nu återstår endast att tvätta tänderna, släcka, ställa väckning tills imorgon och meddela vännen på skype att det finns ett inlägg att läsa. Även om innehållet kanske inte kommer att vara allt för intressant.
En story som kan vara lite rolig är dock hur jag en gång fick ett vykort från tre vänner på resa. De hade fått för sig att de skulle skicka ett kort till mig men de hade ingen adress. Detta var på den tiden då jag ännu bodde kvar i mina hemtrakter och då jag ännu spelade handboll.
Kortet vad adresserat till:
Jessica Mannström
BK-46 handbollsmålvakt
10300 Karis
Finland

Och kortet kom fram. Det tycker jag är en story värd att sluta detta inlägg med.
Zzzz... zzz... zzz... nu återstår endast God Natt!

Flyttat igen

Då hade jag flyttat en gång igen här i Örebro, det och en massa jobb har gjort att det inte blivit några inlägg här på en allt för lång tid. Nu kan jag dock lova er några inlägg på en ganska så kort tid för jag ska nu skriva om allt det jag hållit på med den senaste tiden.

Flytten gick bra, innan flytten var jag till Finland och hälsade på familjen där hemma. Sedan flyttade jag då. Jag fixade det mesta på egen hand men en dag var en arbetskompis och hennes kompis och hjälpte mig. Jag har en sådan tur med härliga människor runt omkring mig.
En lite roligt eller inte så rolig historia var att det har varit fin fint väder i Örebro väldigt länge men så precis samma dag som jag skulle flytta det sista, jag hade varit och städat det sista på gamla stället och skulle ta mig till nya lägenheten. Jag går med dammsugare och andra städgrejer och mitt i allt så är det som om himlen öppnar sig. Jag har inte långt mellan den gamla och den nya lägenheten men det bara forsar ner regn och när jag är framme vid den nya lägenheten är jag dyblöt. 

Men nu bor jag alltså i en mysig fin lägenhet. Denna lägenhet är mindre än den förra men den är mysigare tycker jag och jag har fram för allt igen en gång ett badkar. Dåligt för naturen! Jag vet för jag har redan hunnit bada två gånger på mindre än en vecka. Jag intalar mig själv att det var nyhetens begäran och att det inte kommer att bli så ofta framöver. Lite dåligt samvete får man ju på grund av miljö och så. Jag slösar ju väldigt mycket vatten men det ska inte bli så ofta i fortsättningen och det första badet vara på grund av ösregnet den första kvällen då jag hade alla mina saker här i nya lägenheten.

Efter flytten har jag inte hunnit fixa så mycket hemma så än så länge lever jag ganska så mycket i lådor och sopsäckar. Jag hade nämligen oturen att få en arbetsrad med 9 arbetspass på rad så det var bara att jobba och sova och jobba och sova. Turligt nog så har det varit lite lugnare på jobbet den sista tiden.  Men det är ändå lite vemodigt att vara på jobbet just nu. Jag kommer inte att få fortsätta där efter sommaren för att det åtminstone i nuläge inte finns behov mera i höst. Detta är väldigt vemodigt och jag har ofta väldigt svårt att ta farväl från ställen som jag inte själv valt att gå ifrån. Några av mina irländska vänner brukar skratta åt mig då jag är på besök hos dem. Redan andra gången jag var och hälsade på i Athlone och jag hade varit där mer än halva tiden för den gången så konstaterade en av mina kompisar att ”nu börjar Jessica förbereda sig för att åka hem igen”. Hon tyckte jag blev mera inbunden, tystare och distanserad. Hon hade helt rätt! När jag är någonstans som jag gillar att vara så njuter jag fullt ut men sedan då det gått mer än halva tiden så börjar jag mentalt förbereda mig på att jag kommer att vara tvungen att lämna dessa härliga människor för denna gång och jag vet inte om och när jag ser dem igen.

Samma sak upplever jag just nu. Jag har bara den här sommaren kvar med dessa härliga människor. Dessa människor som jag i och för sig knappt kände för ett år sedan men som det senaste året ändå varit de jag träffat mest regelbundet och de som gjort min vardag värd att leva. Jag vill inte mista dessa vänner och samtidigt inser jag att alla har vi våra liv och hur mycket vi än lovar att hålla kontakt eller inte så är riskerna stora för att jag kommer att tappa kontakten med dessa härliga människor. Jag förbereder mig alltså för att lämna dem och det är inte lätt. Jag vet dock inte ännu vad jag ska göra? Jag vet bara att jag har vilka möjligheter som helst framför mig. Jag vet också att jag tar livet på ett allt för stort allvar. Kanske det är bra att detta händer och att jag eventuellt blir tvungen att ta steget ut och leva från dag till dag. Är det inte så man egentligen borde leva? Vissa av mina arbetskamrater tycker att jag har världen för mina fötter. Och visst har de rätt! Det finns bara så många idéer i detta lilla huvud och på grund av det så riskerar jag att missa allt om jag inte kan bestämma mig för vad jag vill göra just nu!

Ja, detta får kanske räcka för denna gång!
I´ll write soon again! 

Ha det gott alla ni!