lördag 28 juli 2012

Olagligt att blogga för sällan!

Det är så roligt att höra att det finns de som saknar mina alltid lite så galna blogg inlägg!
Jag fick ett textmeddelande var det stod att: "det är olagligt att blogga för sällan".
Jag måste väl tro på det, eftersom personen i fråga läser rättsvetenskap och juridik och så...

Jag ska dock nu berätta orsaken till varför jag inte bloggat på länge och samtidigt ska jag dela med mig av allting som hänt sedan jag senast skrev här!
På jobbet har det varit brist på barnmorskor och det har ju gjort att jag förra veckan jobbade extra och hade väldigt mycket att stå i och sedan förra lördagen så åkte jag i väg till Danmark och Fredrikssund. Det var dags för den ljuvligaste, härligaste veckan under hela året.
I år fick jag egentligen inte ledigt för att åka på European People´s Festival men jag ordnade så att jag fick så många lediga dagar på rad så att jag kunde åka iväg och träffa alla härliga människor som jag lärt känna genom denna festival!
Så förra veckan jobbade jag först 3 nätter, slutade på fredag morgon för att sedan ännu jobba en kvällstur på fredag kväll.Sedan packade jag hela natten och på lördagen åkte jag iväg till Fredrikssund.
Årets festival innehöll handboll, fotboll och volleyboll, så jag har idrottat denna vecka.
Handboll spelade jag med finska gruppen och vi slutade 3:a efter Danmark (1:a) och Spanien (2:a).
Viktigt är dock att poängtera att vi (finska laget) faktiskt vann över danska laget i gruppspelen.
Sedan var det dags för volleyboll och finska laget hade många volleybollspelare med i år och detta gav mig chansen att äntligen få vara IRLÄNDSK på riktigt! Jag fick spela volleyboll för Irland, så officiellt är jag halvt irländare från och med nu. Jag är till och med EPF adopterad av ett irländskt par.
På Irland spelar man inte volleyboll och det gjorde att jag fick lära ut lite regler och så men till sista matchen hade mina lagkompisar redan lärt sig så mycket volleyboll att de i stället berättade för mig att nu spelar vi så här.
Jag är då officiellt halv irländska från och med nu men sedan var det dags för fotboll och då fick jag vara målvakt för finska teamet igen! Jag känner mig nog så borttappad i ett fotbolls mål även om jag då är handbollsmålvakt. Men efter lite goda råd och en boll i huvudet och så så kom jag riktigt igång och klarade mig hyfsat även i fotbollsmålet.
Alla som sett mig spela handboll eller spelat handboll med mig vet vid det här laget att den största miss ett motståndar lag kan gör är att skjuta en boll i huvudet på mig. Det sätter igång adrenalinet och jag brukar oftast spela som en galning då... Detta ända tills adrenalinet släpper och huvudvärken börjar tränga fram och nacken blir stel... men som tur var så finns det smärtstillande och det håller mig oftast i gott skick.

Hela veckan av festivalen var det super väder. det har varit solsken hela veckan och riktigt sommarvärme.
Jag har fått träffa irländare, danskar, luxemburgare och en hel massa andra härliga människor som jag oftast endast träffar en gång varje år. Härliga människor och nu är jag hemma igen. Jag kom hem igår eftersom jag skulle jobba igår kväll. Det var en trött, sorgsen men lycklig kvinna som kom på jobb igår. Jag som i år har haft så mycket tid för mig själv, var nästan överväldigad av att ha människor runt om kring mig hela tiden i en veckas tid. Jag klarade det dock bra men sedan var jag tvungen att återvända till jobbet innan festivalen egentligen var slut. Jag missade slutfesten och sista dagen. Men jag var inställd på det och jag fick ta mina farväl en kväll tidigare. En resa till Irland lär jag väl bli tvungen att försöka få in ännu i år men jag får se hur det blir.
Väl tillbaka i Örebro så kan jag säga att det som vanligt känns borttappat att komma hem från festival. Det brukar ta en vecka ungefär för att återhämta sig från saknaden efter gemenskapen vi vänner i EPF har. Jag blev dock väldigt härligt mottagen här hemma i Örebro också så det var ju skoj att veta att de saknat mig lite grann här också! de kommer att få stå ut med en trött, sliten och lite borttappad tjej en tid framöver nu... Alla ni mina tidigare arbetskamrater vet att det är något som hör till. När Jessica kommer hem från festivalen är det en sliten men lycklig tjej man får stå ut med i några dagar. Kroppsligen är jag helt död. Det gör ont precis över allt, från nacke ner till minsta lilltå. Men det blir ju nog fort bättre!

Nu kommer min närmsta framtid att bestå av massor med jobb. För att ha ledigt så många dagar på raken så får jag nu istället jobba en hel massa. Men jag ska också hinna hem till Ekenäs en sväng här i augusti, för då ska jag träffa världens bästa arbetskamrater! Vekas sommarfest för avdelning 9 är bara ett måste att delta i.
Nu i början av augusti kommer jag väl också att få veta ifall jag får fortsätta jobba på här. Jag verkligen hoppas på att få stanna. jag skulle inte vilja flytta igen och jag trivs något otroligt tillsammans med mina arbetskamrater här. De är helt underbara!

Nå ja nu har jag kanske tagit igen lite grann det faktum att jag inte bloggat på många dagar och förhoppningsvis får jag nu ingen böter för det. Jag kommer nog att skärpa mig igen.

Ta nu vara på er alla ni härliga människor. Lev i nuet! Lev på alla härliga minnen! Sov inte för mycket... Det är bara bortkastad tid... Sov lagom... (så gör jag) Jobba mycket (det gör jag också) och ta er tid att vara lyckliga i och av de små sakerna i livet... Jag saknar er! Jag saknar alla EPF:are, jag saknar ni där hemma i Finland och då jag varit borta härifrån Örebro har jag också saknat de jag känner här... Samtidigt behöver jag inte sakna någon för jag har er alla med mig hela tiden... Jag har sparat en bit av er alla i mitt hjärta!
Tack ska ni ha för att ni finns i mitt liv.

Nu blir det dags för att söka sig till jobbet så småningom... Fötterna måste först plåstras om, musklerna mjukas upp och så får vi se om det blir människa av mig idag ännu!
Hej då, för nu!

lördag 21 juli 2012

Mycket att stå i!

Hej, sorry har varit lite mycket här. Jag har jobbat mycket och nu en vecka framöver ser det ut att bli lite dåligt med skrivandet men jag lovar bättra mig så småningom!
Ta hand om er alla nu så hörs vi när jag hinner skriva nästa gång!
Kram Jessica

måndag 16 juli 2012

Kort från Ekenäs!

Tänk så jag varje gång blir glad då jag får oväntade hälsningar hemifrån Ekenäs! Idag när jag i min ensamhet kommer hem från jobbet och tänker jag tittar väl i postlådan då för att se om dit kommit någon räkning eller reklam så har jag fått ett kort hemifrån Ekenäs!
Förresten så heter det nog inte postlåda här, utan det heter väl brevinkast eller något sådant på Sverige svenska skulle jag tro!

På tal om brev idag då så måste jag bara få skriva och berätta en liten skojig grej! Hur många av ni som läser denna min blogg har inte någon gång suttit och tittat på Svensson Svensson... Alltså Allan Svensson, brevbäraren, och hans familj. Allan Svensson bor ju i Vivalla i Örebro och Vivalla ligger endast ett stenkast ifrån var jag bor idag. Tänk vad världen kan vara liten ibland. I och för sig så verkar verklighetens Vivalla vara långt ifrån det Vivalla där världens bästa postiljon eller brevbärare då var hemma ifrån. 
I och för sig så är världen allt som oftast ganska så liten när det gäller mig... Man hittar alltid något som man kan koppla till något när det gäller mig! Det är e nav mina arbetskompisar som flera gånger har sagt att hon tycker att Ekenäs låter så bekant och att hon tycker att hon hört det förr någon gång!
Så säger hon: Är det inte någon konstnär som är hemma från Ekenäs?

Vi kommer fram till att det är Helene Schjerfbeck hon tänker på och när jag slår upp på Wikipedia så står det mycket riktigt att: "Ett par år efter moderns död 1923 bosatte sig Schjerfbeck i kuststaden Ekenäs där hon stannade tills hon under kriget flyttade till ett sanatorium och därefter till Saltsjöbaden utanför Stockholm."
Världen är liten! Men för att hon visste vem Helene Scherfbeck var så kunde jag berätta om det populära monumentet som finns uppsatt i Ekenäs, till minne av henne!

Helene Schjerfbeck klockan som är så populär hemma i Ekenäs!
 Bilden är tagen från www. raseborg.fi
 


















Allt detta började från att jag fick kort och kortet var ifrån min gudmor och hennes familj. Tack så mycket!
det är så mycket av mina känslor som drar mig till Ekenäs eller också Finland just nu! Jag saknar ni som är där hemma! Idag fyllde min gammelmormor 89 år och min farbrors fru fyllde 50 år. Igår fyllde moster min år och "Haije" en av mina grannar och goda vän, hemma i Finland fyllde också år igår!
Så det är mycket tankar som går hem till Finland just i dessa dagar! Jag pratade med gammelmormor idag. det känns bra att veta att hon har det bra där hemma på hemmet!
 Igår fyllde också en av mina arbetskompisar, här i Örebro, år! Så lite födelsedag har även jag fått fira!


Från en sak till en annan så måste jag få berätta en liten rolig sådan här finlandssvensk tabbe som jag än en gång har gjort! Idag när jag kommer hem från jobbet så går jag in i min närbutik och det är en liten butik men det finns hur mycket som helst i butiken... Allt man kan behöva faktiskt (förutom sådana produkter då som helt enkelt inte bara finns i Sverige). Jag har ju själv köpt fina krukor och även fått fina krukor (av Andrea) för att så kryddor i. Nu tänkte jag då att jag skulle ta tag i saken och titta i min närbutik om de säljer mylla där. Förstås så hittar jag inte det så när jag kommer till kassan så frågar jag ifall de säljer någon "muld" i butiken. Jag får ett nej till svar men att så säger expediten att jag kan kolla där utanför och att de nog åtminstone har små påsar med "blomjord" där utanför.
Blomjord är ju just det jag menade att jag ville ha... men det är inte så lätt att veta vad saker och ting kallas här i Sverige! I alla fall fick både jag och expediten oss båda ett gott skratt när vi sist och slutligen förstod varandra! hahaha...

 Jepp men nu blir det snart sängen för mig!
Sov gott alla ni människor där ute som läser dessa mina underliga och osammanhängande inlägg här på min blogg. Bloggen som jag från början egentligen endast startade för att ni skulle kunna följa med vad som händer i mitt liv...


söndag 15 juli 2012

Det finns lite feminism även i mig!

JAG VILL BÖRJA MED ATT VARNA KÄNSLIGA LÄSARE FÖR ATT DETTA INLÄGG INNEHÅLLER EN HEL DEL SJUKHUSDETALJER!!!
Jag som då inte åtminstone offentligt brukar erkänna att jag är feminist får nog tänka till lite grann. Jag kan inte låta bli att konstatera att denna värld vi lever i ändå är uppbyggd för och av män.
Tänk er att då en kvinna ska föda barn och allting inte riktigt går som det ska utan förlossningen slutar med ett kejsarsnitt. Ett kejsarsnitt betyder att man för först endera blir helt sövd eller så blir man bedövad från midjan och neråt. Sedan skär doktorn upp först skinnet på dig sedan fettlagret och alla andra lager som finns inuti en tills man kommer fram till livmoderns yttre vägg. Då görs försiktigt ett hål även i livmodern och så sätter man dit "hakor" på varsin sida så att hålet man skurit upp ska bli stort nog för att få ut babyn. Sedan drar man åt båda hållen för att få ut babyn och vips är babyn född och man sys ihop efteråt... lager för lager...
Kan ni tänka er att efter en sådan här förlossning blir du inte sjukskriven utan man räknar med att eftersom du är mammaledig behöver du inte bli sjukskriven.
Efter ett kejsarsnitt får mamman veta att hon de närmsta veckorna inte ska lyfta något tyngre än sin babys och att eftersom ett kejsarsnitt inte gör att hon inte kan sköta sitt barn så behöver hon inte bli sjukskriven.

Jag får inte riktigt ihop detta! En del mammor repar ju sig ganska fort från denna operation medan andra tar det lite längre för! Jag vill bara att ni alla ska tänka på att vi alla blir sjukskrivna då vi opererar bort en blindtarm till exempel och en blindtarmsoperation kan oftast idag göras genom titthål...
Jag funderar bara ifall det verkligen skulle vara på detta sätt ifall det var män som födde barn?

Jag tycker då egentligen inte om att hålla på och jämföra män och kvinnor på det här viset men ibland kan jag inte låta bli att undra. Jag lever ändå i en ganska så kvinnodominerande värld men jag tycker ändå att jag kan se ganska objektivt på saker och ting men vad vet jag! Jag måste dock säga att jag fängslas av starka och medvetna kvinnor. Visst gillar jag också starka och medvetna män men på något vis är de så mera självklarar. Visst har många av dessa medvetna och starka män också fått kämpa för att nå dit de velat men ibland känns det ändå som om kvinnor får jobba ännu hårdare.
Men sedan kan man ju också fundera på ifall det är männen eller andra kvinnor som gör det mera mödosamt för kvinnorna. Förr var det kanske männen eftersom det till mångt och mycket var de som hade makten men hur mycket är inte vi kvinnor och dömer ut varandra och försvårar för varandra.
I och för sig så borde jag väl inte överhuvudtaget tänka i sådana här banor eftersom jag inte gillar att man jämför människor. Varje människa är unik och man bör utgå ifrån det och se det unika hos varje person. Sedan kan jag ändå tycka att man inte ska bli för mycket individualister heller! Jag tror på att vi behöver varandra och att vi alla borde göra det bästa för varandra!

Så låt oss nu ta vara på varandra och dela med oss av god eller åtminstone kreativ och utvecklande kritik.
Jag har tidigare i perioder försökt att varje dag åtminstone göra en god gärning för varje dag och jag har nu bestämt mig för att dagens goda gärning mot mig själv är att:
För kroppen - springa till jobbet imorgonbitti och
För själen - dela med mig av goda komplimanger åt de jag träffar imorgon.
Dessutom är det en av mina arbetskompisar här på jobbet i Örebro som fyller år imorgon så jag ska hitta på en överraskning till henne!

Sedan vill jag också passa på att gratulera min härliga vän Harriet "Haije" och sedan också min moster på födelsedagen idag och den 16:de fyller sedan min gamla mormor 89 år och min farbrors fru fyller jämna år så grattis till dem med!

För att orka upp imorgon så blir det sängen NU! I och för sig så är det inte imorgon jag ska stiga upp utan det är IDAG! Klockan är så pass mycket!
God natt på er alla! Sov gott!




fredag 13 juli 2012

Fredagen den 13:de!

Jaha, idag har vi då haft fredagen den 13:de. Jag har varit ledig och jag har gjort absolut ingenting. Läst bok och suttit framför datorn. Men sådana dagar behövs också för nu kommer jag att jobba väldigt mycket här framöver!
Igår var jag ut och äta med några arbetskompisar här. Först var jag på jobb och just innan jag skulle gå hem så började värsta åskvädret. Det dundrade och blixtrade men för en gång skulle så slutade det lagom tills jag skulle gå hem och så var det fint väder med sol och allting hela kvällen. det var en lugn kväll med trevligt sällskap. det är roligt att lära känna mina arbetskompisar lite bättre.
Jag berättade också lite om mig själv bland annat om mina härliga arbetskompisar där hemma och senaste gången jag var ut med en del av dem och vad som då hände och så! Jag kan då säga att jag fick godkänt av mina arbetskamrater denna kväll så inget upprepande här inte!

Sedan berättade jag också att när jag nästa gång ska hem så är det för att åka hem och träffa arbetskompisar den här gången! Tänk att vårt gamla gäng ska träffas igen!
Jag har "extra mammor" hur många som helst där och så en "svärmor" också men fram för allt har jag vänner där.
Jag kommer inte att stanna hemma länge då men jag ska nog försöka hinna med att träffa alla ni små som jag måste säga att jag saknar mest av allt här borta! Jag saknar nog er alla men jag känner att jag missar mest när det gäller Oliver, Elias, Nico, Ted och de andra vars liv antagligen förändras fortast där hemma.

Jag måste säga att jag blev så väldigt glad här för jag har hört ifrån en del av er där hemma. Just mina härliga arbetkompisar så pratade jag med Veka på telefon och så har då tydligen både Sirkka och Maud åtminstone varit och läst min blogg. Det är härligt att höra av er! Jag vet ju nog att det är många som läser vad jag skriver här men det är också väldigt roligt att höra ifrån er ibland. Så jag är så tacksam.
Virpi en av mina "tågtanter" skrev också till mig.
För alla ni som av någon underlig anledning inte vet vad tågtanter är så kan jag säga att det är mina "junatädit" från tiden då jag studerade. Jag pendlade från och till skolan mellan Karis och Helsingfors i cirka 4 år och utan mina "junatädit" så hade jag nog aldrig blivit klar från skolan.
Kiitos, Virpi jos luet tämä ja kiitos kaikille muollekin junatädeille jos joku muu teistä lukee tämä. Olen pahoillani että suomenkielentaitoni on niin huono ja ei se auttaa että olen muuttanut Ruotsiin mutta täällä ja nyt lupaan että jossan vaihessa kirjoittana vielä joku teksti täällä suomenkielellä! hoho... katsotaan mitä siitä tule, no yritän parhaani ainakin!

Så för att ha varit fredagen den 13:de har jag i alla fall hittills haft en riktigt ok dag.
Jag kan bara inte låta bli att nämna att jag fick en kommentar angående att jag skriver så mycket om gamla människor här i mon blogg och att jag börjat jobba från fel ändå... Hmm... Den kommentaren kunde nog inte vara mer rätt. Jag måste säga att jag alltid intresserat mig för äldre människor. För det mesta kan du lära dig väldigt mycket av dem och för det andra så kan jag ibland känna att de som är lite äldre än jag kanske accepterar mig lite lättare än vad andra i min ålder gör. Jag tycker också att det är otroligt lätt att glädja en äldre person och dessutom har jag nog sagt det förut också men här kommer det igen. Jag tror mig veta att jag levt ett tidigare liv och dött en allt för tidig död då och nu lever jag då med en gammal själ i en lite yngre kropp! Ni får tro vad ni vill. Jag vet nog inte riktigt om jag tror på det själv heller men jag känner i alla fall det som om jag har en gammal själ.
På tal om åldern så är det lite roligt för hemma i Ekenäs och speciellt på mitt gamla jobb då så har jag allt som oftast fått höra att jag är för ung och att min åsikt inte kan räknas i vissa ärenden. Ibland har det varit frågan om allvar och ibland har det nog varit lite mera på skämt. Men här i Sverige, på jobbet här får jag allt oftare höra att jag ju nog inte är så ung mera. Tänk så det kan vara underligt men kanske de är bättre på att se min gamla själ här i Sverige. Sedan är det ju ingen här heller som känner mig sedan jag var riktigt liten så det är ingen som kan se mig som den lilla Jessica som jag en gång var hemma i Ekenäs.

Nu ska jag se på lite Rederiet via youtube! Jag kan rekommendera det för alla ni som en gång var Rederiet tittare. det är skoj att se alla Uno, Joker, Reidar, Beatrice, Carl, Siw, Viggo... ja ni vet alla de där i Rederiet. Ja och förstås Gustaf han är ju nog ändå så gott som bäst! Så nu ska jag gå på båten igen tills det blir sovdags och så blir det jobb imorgon igen.
Ha en trevlig helg alla ni ljuvliga människor!
Vi hörs och ses (hoppas jag) snart igen!
Och ifall att någon av mina nuvarande arbetskolleger skulle ha tappat bort sig till min blogg så vill jag tacka för gårdagen! "It made my day" så att säga.
Snacka om att vara internationell här idag. jag övar väl inför EPF antar jag. Tänk så många härliga människor jag kommer att få träffa då också!
Just nu känner jag att jag inte förtjänar alla ni härliga vänner som jag har som bryr er om mig och vill mig väl men jag vill ändå att ni ska veta att jag är tacksam.
Så tack och sköt om er!
Kram från lilla mig!

tisdag 10 juli 2012

Sommarväder, med allting på en och samma gång!

Igår kväll då jhag skulle cykla till jobbet passade naturen på att visa sin bästa sida.
Det regnade ett herligt varmt sommar regn och så åskade det till några gånger riktigt ordentligt. Solen sken och jag såg två regnbågar brevid varandra.
Härligt!

Sedan tycker jag att jag bara vill nämna att det känns väldigt roligt att så pass många är intresserade av att läsa vad jag skriver, som jag tidigare skrev så är det många som jag vet om att är in varje dag och läser. Min blogg tycks också ha en bredd då det gäller läsare från olika länder. Att folk i Finland och Sverige skulle läsa bloggen hade jag nog räknat med men så har också ställen som Åland (Finland), Tyskland, Belgien, USA, Ryssland och Storbritanien. Inte Illa!

Sedan har jag igen läst klart en bok. Boken heter "Om du kunde se mig" av Cecilia Ahern. Boken utspelar sig på Irland och handlar om en "osynlig vän" och en familj... Ja boken passade mig perfekt! Jag kunde till och med se mig själv lite grann i kvinnan som boken hadnlar om.
Nästa bok blir nu en med ett ämne som för mig tillbaka till gamla tider. Boken handlar om en manodepressiv person... Få se vad jag gillar den!

Hoppas att ni får en bra dag... Jag kommer att försöka sova bort denna dag, så för mig gör det inget även om det blir regn hela dagen lång... Bara jag först får cykla hem innan det börjar regna... Men för er alla som bara just har vaknat eller som kommer att vakna kan jag ju önska lite sol!
Kram på er!

måndag 9 juli 2012

Veckoslutet som gick!

Jag får väl börja med att be om ursäkt. Jag har till min stora glädje förstått att det finns en del av er som är in varje dag för att kolla om jag skriver något. Men det är väl lika bra att ni från början får vänja er vid att livet är fullt av besvikelser och jag kan ju lugnt konstatera att det att om det kommit en ny text här eller inte ändå är en relativt liten besvikelse jämfört med andra besvikelser vi får genomleva.

Jag vill bara säga att jag tycker att det är trevligt att ni är så många som är in och läser om vad som händer i mitt liv. I helgen var jag ledig och passade då på att åka upp till Söderhamn för att hälsa på min "gamle" skolkompis från Arcada- tider. Ingela och jag gick de två första åren i Arcada i samma grupp och vi "rocka". Jag måste säga att vi gjorde ett bra samarbetet och skoj hade vi alltid! Skojigt hade vi även denna helg. Jag kom upp på lördagen till Söderhamn... undan regnet som var lovat här nere i Örebro och som också tydligen kom mer än nödvändigt. Det lär ha regnat så att vägar söder om Örebro till och med blivit avstängda.

Jag och Ingela var då inte ensamma för hon har då en liten söt trollunge med sig där hemma!
Tack för en trevlig helg Ingela och Alicia, detta gör vi om i något skede!

På söndagen han sedan regnet i fatt mig och det regnade även i Söderhamn. Jag passade på att träffa min biologiska morfars sambo och jag fick även träffa hennes son, ett av barnbarnen och katten Sixten.
Vi var och se på Asklunden där morfar är begravd och så fikade vi ihop.

Jag kan inte låta bli att dela ännu en av mina många funderingar här med er. Jag läste inte för så länge sedan en artikel om en forskning där man konstaterade att människor i dagens läge gillar att bo själva och enligt artikeln stod det att Sverige är ett föregångsland gällande singelboende. Jag vet ju inte sedan om det var frågan om människor i någon viss ålder eller så men i alla fall så kan jag inte komma ifrån att den här tiden som jag nu då bott i Sverige och träffat olika sorters människor, gamla som unga, så vill jag nog på stå att jag inte vet om den artikeln eller forskningen riktigt har rätt?
Jag har ju nog också länge varit av den åsikten att jag har det bäst ensam och ensam lever jag fortfarande. Jag älskar min frihet men samtidigt så dyker det ibland upp en känsla i mig som får mig att tänka "Är det det här jag vill med mitt liv?" Ibland då jag sköter om någon lite äldre kvinna inom mitt jobb. En kvinna som varit självständig hela sitt liv, kanske levt ensam i hela sitt liv och som har klarat sig själv. Men så blir hon gammal och klarar inte sig själv mera, kan inte stå upp för sig själv, orkar helt enkelt inte. Hon har kanske inga släktingar som finns där för att stötta henne eller så... då kan jag fundera på ifall man kan hamna betala ett allt för dyrt pris för sin frihet.
Oberoende så, tillbaka till denna forskning om att folk mår bra av att bo ensamma och att man i dagens Sverige ofta väljer att leva ensam. Visst är det säkert så i många fall. Jag har gjort mitt val men så kan jag inte komma ifrån tanken på att det finns så många människor runt om i Sverige som definitivt inte valt att leva ensamma men som ändå gör det. Hur mår de av denna ensamhet? Samtidigt kan jag tycka att ensamhet för sig själv är bättre än att man bor med någon annan, är i ett förhållande och ändå upplever ensamheten... Mycket tunga och underliga funderingar här...

Nå, ja... veckoslutet gick allt för snabbt. Igår bar det hemåt igen och idag skiner solen här i Örebro. egentligen skulle jag ha jobbat kvällstur idag men så ringde chefen och frågade om jag kunde tänka mig att arbeta natt istället eftersom en av nattskötarna ringt och sjukanmält sig... Så jag ska nu pröva på att jobba åtminstone en natt. Ironin i det hela är att jag glömde fråga när nattpasset börjar... Jag har ju inte jobbat natt tidigare och jag kan inte helt komma ihåg när nattskötarna brukar komma till jobbet då jag jobbat en kvällstur. Hmm.. nå i alla fall så vet jag att kvällsturen slutar 22.00 och jag tror att natten börjar 21.00 så jag chansar på det!
Så nu får jag använda den här dagen till att städa lite. jag ska försöka få fönsterna tvättade och sedan är det ett ljuvligt väder så jag tror jag ska gå ut och sätta mig i solen och läsa lite, drömma mig bort i fantasin. Jag har läst så mycket den sista tiden och jag är glad för det. Jag har alltid älskat att köpa böcker men jag har varit lite dålig på att läsa dem men nu har jag kommit igång och läser så ofta jag kan.

Hoppas att ni alla får en bra vecka! Sköt om er! jag saknar er alla och tänker på er alla så mycket!
Kram Jessica

fredag 6 juli 2012

Dubbelt av det mesta!

Jag är hemskt ledsen över att det blivit flera dagar nu som jag inte skrivit något! Det har varit mycket på jobbet jag har jobbat 4 dagsturer denna vecka. Tisdagen var jag ledig men då gjorde jag faktiskt så gott som ingenting. Jag köpte en ny bok i måndags och den läste jag i stort sätt hela dagen och sedan blev det länk/promenad en stund på kvällen.

Jobbat har jag gjort väldigt effektivt denna veckan de 4 morgon passen har gjort att jag har stigit upp tidigt och sedan har det varit väldigt fint väder här i Örebro denna vecka så jag har tagit som vana att gå och sätta mig vid vattnet i stan och sitta där och läsa en stund efter jobbet.

Idag har det dock varit mulet så efter jobbet passade jag på att gå på bio... och nu kom jag just hem, efter att ha tillåtit mig att ta en sväng via pizzerian i närområdet!

En grej som jag tycker att är roligt angående flytten till Sverige är att man får det mesta dubbelt på det viset! Då jag flyttade hit fick jag mitt svenska personnummer, så nu har jag två personnummer.
Sedan öppnade jag mitt svenska bankkonto, så nu har jag ett svenskt och ett finskt bankkonto. Dessa grejer är kanske inte så roliga men det att jag idag firar min namnsdag här i Sverige är ju lite trevligt! Hemma i Finland så firar jag ju Jessica i februari men här i Sverige är det Jessica idag och i morse det första då jag kom in på arbetet så var det en kollega som sa: "grattis på namnsdagen Jessica!"
Hon heter Agneta och hon är så otroligt omtänksam, snäll och härlig!

Sedan insåg jag att en annan av mina kolleger, Ritva, hade haft namnsdag igår (hon är också hemma från Finland från början som namnet kanske skvallrar om). Vi gratulerade varandra. Det är skoj att möta på andra som också är hemma från Finland, då kan man jämföra saker och ting som är olika mellan Finland och Sverige. Hittills har vi konstaterat att i Finland finns det mycket bättre bröd. I Sverige finns det inga piroger... ja sådant!
Det att vara finska har också andra fördelar. Idag när en annan barnmorska skulle hjälpa mig med en bokning på datorn så satt jag där och funderade på om ett ord skulle skrivas med e eller med ä. Jag har alltid varit otroligt dålig på det! Har jag tid att fundera kommer jag på det men har jag mycket att göra ser jag inte alltid hur det ska vara.
Jag ber om ursäkt och säger nu vet jag inte hur det här. Barnmorskan svarar: "inte ska du be om ursäkt, det är inte så lätt"!
Jag nämner för barnmorskan att svenska faktiskt är mitt modersmål! Då säger hon: "säg inte så nu. Jag som tycker att du talar så härlig finlandssvenska."
Det är mycket man kan komma undan med då man bor någonstans där man egentligen inte hör hemma.

En annan fördel är ju också att alla finskspråkiga vänner jag har hemma i Finland tycker likadant, då jag skriver till/pratar med dem. Man kommer undan med mycket.
På tal om finskan så fick jag faktiskt e-post skriven på finska idag. Det var från en av mina tågtanter ("junatädit"). Virpi heter hon. Så nu gäller det att fokusera och hoppas att det inte blir allt för mycket fel i texten jag ska skriva tillbaka!
Ha haha ...

Nog skrivet nu! Nu har jag 2 lediga dagar framför mig och nu på direkten ska jag först äta min nästan kallnade pizza och sedan ska jag fördjupa mig i min bok!

Ha det gott och hoppas att ni får en fin helg! Ta vara på er och kom ihåg att jag tycker om er och saknar er mina vänner!
Kram Jessica

måndag 2 juli 2012

Viva Espanja!

Då var detta EM 2012 över! Spanien vann. Detta var nog ett EM som inte gick överhuvudtaget så som jag ville men samtidigt så var jag nog inte så besviken med slutresultatet sist och slutligen. Sedan var det ju friidrotts EM i Helsingfors också.
Nu är det väl lite paus då tills OS börjar om mindre än 25 dagar. "Countdown to opening ceremony" är: 24 dagar, 23 timmar och 51 minuter just nu, men då jag skrivit klart detta är det kanske endast 24 dagar, 23 timmar och ja 30 minuter... Det beror väl på hur långt jag skriver och hur länge det sedan tar att korrekturläsa och kolla igenom texten!

Nå ja, nu är det några dagar sedan jag senast skrev här och under dessa dagar har jag haft kontakt hem till Ekenäs. Jag har pratat med min farfar, hans syster Inga och med min mamma.
Jag har textat med min pappa och så med min kusin Ted! Ted måste jag ju bara höra av mig till eftersom Spanien spelade en sådan super match igår och eftersom Torres blev inbytt och dessutom gjorde mål!
Som ni säkert förstår så var det Spanien det hejades på igår kväll!

Under helgen har jag dessutom varit en sväng till Karlskoga och hälsat på en annan av min farfars många systrar. Jag ringde på lördagen för att berätta för Dagny att jag har flyttat hit till Örebro och hon blev så glad och vill genast veta "Om jag då kommer och hälsar på henne" och jo jag åkte och hälsade på henne. Jag hade då inte tänkt stanna över natten men hon var så glad av att ha besök så jag stannade tills på söndagen. Det var länge sedan jag hade träffat henne men nu lär det väl förhoppningsvis bli lite oftare som vi ses!

Igår eftermiddag passade det sedan på att regna när jag skulle ta mig hem från Karlskoga så när jag äntligen var hemma så blev det ett varmt, skönt bad. Allt detta badande ger mig lite dåligt samvete. Det är så skönt att ta ett varmt bad och jag skulle bra gärna bada oftare men så dyker samvetet upp och jag tänker på hur mycket vatten jag använder och helt i onödan. Ibland då och då kan jag unna mig ett bad men det får nog inte bli mer än en gång i veckan. I och för sig så sparar jag in på vatten användningen en hel del gällande andra saker. Jag duschar bland annat inte med vattenet rinnande hela tiden. Jag diskar inte heller under rinnande vatten och jag har ingen ovana som att duscha flera gånger under en och samma dag (om jag inte absolut måste) och jag diskar inte heller kärl i tid och otid (som vissa människor verkar göra).
Men alla tillför vi väl våra plus och minus till jordens förintelse eller icke förintelse.

Igår såg jag då final matchen på O´Learys pub. Jag var nog antagligen den mest tråkiga gästen där igår kväll. Jag pratade med servitören och beställde det jag skulle ha. En och annan försökte prata med mig men jag var bara inte på humör för att prata med en massa främlingar så där satt jag och åt och drack och tittade på fotbollsmatchen i min egen tysthet och ensamhet. Den enda jag hade kontakt med var Ted, då via SMS.

Sedan pratade jag med Thomas också igår. Jag vet att han brukar läsa denna blogg då och då men jag vet inte om han kommer att läsa just detta inlägg. MEN THOMAS, OM DU LÄSER DETTA! Så VILL JAG BARA SÄGA TACK! TACK FÖR ATT DU ÄR MIN VÄN OCH FÖR ATT DU ALLTID RINGER TILL MIG! (och tack för att du står ut med mig)

Idag var det sedan jobb igen. Dagen började lugnt och jag hann få allting fixat utan bekymmer och jag var till och med först att ta lunchpaus och detta kan jag säga, det händer inte ofta det!
Men sedan innan jag gick hem blev det lite mera att göra.
Efter jobbet köpte jag en bok och satt mig vid vattnet inne i stan och läste en stund.
Jag har just läst färdigt en annan bok och även om jag har hur många böcker som helst hemma så kunde jag inte hålla mig.
Boken jag läste klart igår hette: Återkomsten av Tamara McKinley, det var en fin bok som handlar om slutet av 1800talet och fram till mitten av 1900-talet. Storyn utspelar sig både i England och Australien. Tänk att för cirka 1000 år sedan tog det 6 veckor att ta sig från England till Australien. Hade du tur kunde du komma fram på 3 veckor men då skulle du inte räkna med någon glamorös resa inte. Idag kan du åka av och an cirka 40 gånger den sträckan på samma tid.
Jag gillar olika sorters böcker men för det mest gillar jag dock lyckliga slut. Jag föredrar lyckliga slut fram om mindre lyckliga slut. Livet är tillräckligt realistiskt och krast ändå, utan att man tvunget ska läsa om tråkigheter och så. Denna bok var nog som livet fylld av tråkigheter den med men den hade ett lyckligt slut. Sista meningen i boken går så här: " Äntligen kände hon sig hel, äntligen var hon hemma."
Jag kan inte föreställa mig något mer härligt än att känna sig hel och att känna det som om man har kommit/hittat hem.

Nå boken jag köpte idag verkar nog vara en sådan där riktigt Jessica bok! Boken heter Om du bara kunde se mig av Cecilia Ahern. För det fösta utspelar sig handlingen ingen annanstans än på Irland! Sedan kan jag känna igen mig själv en del i huvudpersonen i boken! Få se det kan bli en hel del läsas de närmsta dagarna.
Men efter en stunds läsning tyckte jag det blev för kallt att sitta på parkbänken och läsa. (Fint väder var det nog men det blåste onödigt mycket och onödigt kallt).
Istället för att sitta kvar och läsa valde jag att gå på bio. Jag såg Ice Age 4, en söt och härligt go film som får en att slappna av och drömma sig bort från verkligheten för en stund.

Nå detta blev nu väldigt långt med en del, kanske onödigt, filosoferande. Men det är så här det snurrar på i mitt huvud för det mesta. Ett massa övervägande och funderande mest hela tiden.

Det tog nog mycket längre än vad jag hade tänkt att skriva denna text! Jag har inte ens granskat den ännu och nu redan är det endast 24 dagar, 23 timmar och 12 minuter kvar tills OS invigningen!
Imorgon är det ledig dag igen då och jag antar att det går i städandets tecken. Det vill säga om jag inte tappar bort mig i bokens värld! En länk måste det också bli i något skede imorgon!
Ha det bra, sov gott!
Kram