fredag 29 juni 2012

Gårdagens irritation, dagens trevlighet!

Idag har jag jobbat då som vanligt. Kakan jag bakade igår gjorde succé på jobbet, men jag var ändå av den åsikten att den kunde ha varit bättre så jag har lovat en ny likadan men bättre kaka ännu i sommar. Sedan berättade jag också om "min" baileys kaka så det lär väl bli att baka lite i framtiden.

Jobbet flyter på. Idag var näst sista dagen som jag går "vid sidan av" en annan barnmorska. Nu är jag ledig i helgen och sedan på måndag så är sista dagen jag går vid sidan och på onsdag gäller det sedan då... Det är ju tur att man fortsättningsvis kan fråga andra då man har något man undrar över. Nu dessa sista dagar så har jag försökt att göra så mycket som möjligt på egen hand och jag vill försöka lära mig ALLT och det är lite mycket att ta in ibland... man glömmer saker för att sedan komma på dem och slutföra det som slutföras bör!
Det är roligt att jobba och jag trivs verkligen, lite tungt blir det ibland då man är en sådan jäkla perfektionist gällande jobbet. Jag vill göra allting så bra som jag bara kan och jag vill hjälpa alla i min närhet och göra gott över allt. Ja, nästan alltid då... Nu får jag ju det att låta som om jag vore någon sådan där självgod människa som bara vill gott... Så väl är det tyvärr inte... Även jag får inse att jag endast är människa... och varken mer eller mindre än det!
Så jag fortsätter göra mina tabbar och får tampas med mig själv en tid och sedan skärpa till mig och fortsätta.

En arbetskompis där hemma i Ekenäs sa en gång till mig: "Då Jessica är på jobb behöver man inte jobba för Jessica är överallt."
Jag får ju lov att vara lite försiktig också för att andra inte ska tycka att jag inte kan dela med mig och så men det är definitivt inte frågan om att jag inte vill eller kan samarbeta. Jag är bara van att klarar mig själv och har växt upp med tanken och upplevelsen att om jag gör det själv, vet jag i alla fall att det blir gjort och då är jag inte till besvär för någon annan. Knasigt, jag vet... men sådan är jag och jag försöker släppa taget alltid lite nu som då... Så ni får bara stå ut med mig eller så får ni säga till! Värre än så är det inte.
Och jag tycker så fruktansvärt mycket om att jobba inom vården, att hjälpa och finnas där för andra människor. Det ger mig så fruktansvärt mycket energi.
Ibland får jag så fruktansvärt illa att vara då jag ser/hör att vårdare inte bryr sig om patienterna de arbetar med. Detta gäller främst inom åldringsvården, vill jag påstå. Jag försöker alltid tänka att denna man eller kvinna har en gång själva varit unga, levt sina liv och klarat sig själv. Det är väl just det där med att klara sig själv som är problemet här med. Jag kan bara tänka mig hur det skulle kännas för mig att bli gammal eller annars bara bli tvungen att förlita mig på andra människor för att få vanliga enkla vardagsgrejer gjorda. Det skulle vara så otroligt svårt för mig så jag försöker alltid göra saker utgående från hur den jag vårdar vill ha det.
Tänker er själva hur det skulle kännas för er ifall ni inte själva kunde gå på toa och någon annan skulle vara tvungen att komma med och hjälpa er... Man tar många saker så förgivet ibland, enda tills man sitter där och en dag behöver någon annans hjälp.
Det heter ju att vi ska leva i nuet, det förflutna kommer aldrig igen och framtiden vet vi inget om. Detta blir väl extra viktigt då man till exempel jobbar med män och kvinnor som lider av någon sorts demens. Hur många gånger har jag inte stått och satt papiljotter i håret på en kvinna, fixat till håret och just i den stunden har kvinnan njutit som bara den och två minuter senare kommer hon inte ihåg att hon har fått håret fixat... Då brukar jag leda fram henne till en spegel och visa henne att håret är fixat och hon blir glad på nytt.
Det är viktigt att komma ihåg att det är det lilla i livet som gör livet värt att leva.

Nå, nog messat om detta. Det är ju i alla fall roligt att inse att jag valt rätt yrke och att jag gillar det jag håller på med. Idag jobbar jag ju inte med åldringar men det är ju lika viktigt att se människan bakom den man vårdar i alla sammanhang, så det så...

Nu till dagens trevlighet. Igår skrev jag ju om min irritation angående utbetalning av min lön och så. Idag var jag till banken och fick det fixat. Jag fick prata med en så otroligt trevlig kille att all irritation bara dog bort. Han tyckte att jag talar bra svenska och att jag inte alls hade en sådan där finsk brytning. Ska man ta detta positivt eller? (Jag kan väl vara lugn, för på jobbet så tycker de nog att jag talar finlandssvenska. Inte blir jag svensk så fort inte).
Tillbaka till killen så berättade han att hans mormor var från Finland, tänk vad nationaliteter ibland kan föra en samman. Han fixade så att jag från och med nu får min lön på mitt konto och så önskade han mig en trevlig helg. En fin avslutning på en trevlig dag.

Nu började det just regna här utanför. Jag hör hur dropparna slår mot fönstret och nu har jag två lediga dagar framför mig. Kanske det blir en sväng för att hälsa på en släkting som bor i närheten, kanske det blir att utforska Örebro lite grann, man får se.

Oberoende så önskar jag er alla ett trevligt veckoslut! Kom ihåg att försöka leva i nuet och ta vara på det lilla och goda i livet!
Kram!

Irritation och överraskningar!

Aah, jag kan emellanåt känna en sådan irritation, då saker och ting ska vara så invecklade och komplicerade. Jag inser ju nog att alla länder och alla arbetsplatser och så har sina egna rutiner och system.
Rutiner och system är saker jag ofta diskuterat tillsammans med några av mina före detta arbetskamrater och vi har lite olika åsikter gällande rutiner och system.
Jag är definitivt en som inte är något extra för rutiner och system i mitt liv. Visst har jag mina rutiner som jag följer mer eller mindre medvetet men jag anser också att jag nog kan vika från mina rutiner utan att det blir kaos för den skulle. Eller kan jag det?
Jag måste då säga i alla fall att jag kan bli så fruktansvärt irriterad på rutiner som jag inte ser någon mening med. Saker och situationer som ska göras på ett visst sätt utan någon egentlig ordentlig orsak till varför man gör så eller då saker (åtminstone enligt mig) kunde göras så mycket enklare.
Ta till exempel en så enkel sak som att jag, här i Sverige, ska betala en räkning. Jo, då loggar jag in på min internet bank och går på betalningar och inget fungerar... Nej för betalningar gör man enbart till bank- eller postgiron, om man har ett kontonummer som man ska betala till så ska man göra en ÖVERFÖRING... ahhh... Nå nog med det då man äntligen lärt sig detta så kommer det till att man ska skriva in kontonumret och då ska man ha ett clearing nummer och sedan då kontonumret... och trodde ni att det skulle vara så lätt att man då kunde skriva in det kontonummer man har? Nej, då ska kanske strecken sitta annorlunda eller talen delas upp olika...  Beroende på vilken bank man har och vilken bank den som man ska betala till har! Ja jag förstår ingenting!!!

Sedan så har jag ju jobbat så pass länge att det blivit dags för mig att få min första lön!
Jag har lämnat in mitt kontonummer till chefen och jag sitter och väntar på att lönen ska komma in på MITT KONTO... Men nej, då får jag nu hemskickat en värdehandling från en annan bank vart jag ska meddela mitt kontonummer så att jag nu får gå och flytta över pengarna till mitt EGET konto och samtidigt meddela vart jag i fortsättningen vill ha min lön betalad.

JAG HITTAR INGEN LOGIK I DETTA! Men kanske det inte är så farligt... Jag kan dock bli så otroligt irriterad på att man ska ha så krångliga system att man måste göra extra grejer (helt i onödan) för att få saker att fungera så som de (enligt mig) borde ha fungerat från börja.Denna irritation faller väl nog under kategorin "sunt förnuft", som får mig att tänka tillbaka på tiden då jag studerade till barnmorska. Samma sorts irritation kunde jag känna då ibland och då var det frågan om att jag tyckte att vi fick lära oss en massa saker som (jag tyckte) man enbart hade behövt använda sunt förnuft till. Men det är väl kanske så att sunt förnuft lite grann är på utdöende och kanske min sorts personlighet även så...
Samtidigt är det ju nog väldigt nyttigt att se olika system och genom det få uppleva att vi i Finland ändå har det väldigt bra med mångt och mycket samtidigt som det nog är mycket som man säkert skulle kunna göra mycket enklare än vad vi i Finland också gör.

Men nu till något roligare! En överraskning! Eller rättare sagt får vi väl hoppas att det blir roligt! Jag har idag provat på att baka en kaka som jag tänker ta med till jobbet imorgon för att ÖVERRASKA mina arbetskompisar. Och nej, det är ingen baileyskaka denna gång... Det blir en annan gång... Detta är ett nytt recept som jag hittat och det är första gången som jag nu lagat denna kaka och den ska stå nedkyld nu över natten så jag får väl hoppas att den stelnar så att jag kan transportera "tårtan" till jobbet imorgon... Annars blir det ingen överraskning!
Det är meningen att det ska bli en brownietårta med hallonmousse och dekorerad med färska bär på!
något i form av brownietårta med hallonmousse!
Jag kollade just i kylen och den har åtminstone börjat stelna så det ser ju lovande ut... sedan får vi hoppas att den smakar bra också!
Jag tror faktiskt att jag åt en liknande tårta nu under midsommarhelgen så vi får se om denna blir lika bra som den jag redan smakat på!



Okej, nog för denna gång! Nu blir det sängen så att man orkar jobba imorgon!
Ha det gott alla ni och ta hand om er! Jag saknar er väldigt mycket men vi håller kontakten och vi ses när vi ses! Kram och god natt!

tisdag 26 juni 2012

En månad har gott!

Tänka sig att för en månad sedan åkte jag iväg från lilla, kära Ekenäs som varit min hemstad sedan jag föddes... förutom några år då som jag tappade bort mig till Karis...
Jag åkte iväg till Örebro, bara för att jag behövde en ordentlig förändring i mitt liv. Jag behövde börja om!

Jag har ju nog planerat och tänkt och funderat på att flytta utomlands väldigt länge redan men nu kändes det som om en flytt med nya miljöer och nya möjligheter var det enda kloka och jag har ju alltid kvar Ekenäs och alla ni härliga människor som finns kvar där.

På denna månad har jag hunnit med att bekanta mig med mitt nya jobb och med mina arbetskamrater. Jag är tacksam för att ha fått träffa och lära känna så mycket nya härliga människor.De har tålamod med mig, får mig att skratta, lär mig nya saker och står ut med mina finlandssvenska ord och uttryck. De berättar för mig var jag kan hitta saker och vad jag bör tänka på. de funderar hur jag har det och är så där svenskt försynta och trevliga.
Jag får vara försiktig för att inte uttrycka mig allt för rakt på sak och jag får väl bli bättre på att berömma andra. Det är en sak som svenskar är så mycket bättre på än vi finländare. Visst brukar jag också berömma andra människor men sällan rakt öga mot öga med dem.
Sedan hjälper mitt senaste jobb mig inte heller så mycket... Hmm... Jag menar att humorn på mitt senaste jobb kunde vara ganska hård, rakt på sak och lite så kallat under bältet. Viss är det en massa skämt här med men det är frågan om skämt på en helt annan nivå.

 Tänkte att jag kunde sätta in en bild på mitt jobb!

USÖ- Universitets Sjukhuset i Örebro



Fritiden försöker jag fylla med kontakt till mina gamla vänner. Jag reser lite runt för att träffa en del, jag sitter på facebook och jag har äntligen kommit mig för att skriva lite kort med adressändring och lite annan info... så inom kort kanske det dimper ner ett litet kort från mig till dig... och kommer det inte nu så kommer det inom kort i alla fall!
Det blir också mycket motion. Jag cyklar ju till och från jobb alla dagar och jag har bestämt mig för att jag inte ska ge mig även om det regnar eller stormar... så jag cyklar i ur och skur. Jag har redan cyklat åtminstone 230 kilometer sedan har jag också kommit igång med länkandet (eller borde jag skriva mera svenskt "joggandet"). Så där på högt så har jag sprungit cirka 43 kilometer... inte fullt godkänt men ändå bättre än inget...
Jag kan ju berätta en lite roligt story gällande en av gångerna jag var och springa. En på jobbet hade gett goda råd vart jag kan fara och springa och det var fina områden det... men så tänkte jag att jag springer lite längre... Det måste ju gå att svänga någonstans... men men... hmm... Jag sprang och jag sprang men det kom ingen sväng så när jag uppnått cirka 10 kilometer tänkte jag "Nej, jag får nog svänga tillbaka nu" Och tur var det... Jag orkade springa halva vägen tillbaka sedan gjorde det väldigt ont i benen och de sista kilometrarna fick jag springa och gå om vartannat...
Denna joggingrunda lärde mig två saker... Lyssna på någon annan om vart det lönar sig att fara och springa och för det andra att jag ännu inte är redo för att springa ett halvmaraton!
Men en dag blir det kanske dags för det också!

En månad ja, när jag ser tillbaka på månaden som gott kan jag bara fundera på hur en tid kan kännas så otroligt lång men samtidigt så känns det som om månaden har gått så otroligt fort! Allt beror bara på hur man ser på sakerna som hänt i ens liv. Vissa saker tror man att man aldrig ska glömma men så går tiden och på något underligt sätt blir dessa saker inte lika viktiga mera. Det kommer nya grejer att fundera på medan andra grejer glömmer man aldrig.

Flytten har fått mig att växa. Jag har blivit lugnare och lärt mig ta dagen som den kommer... Jag har en plan i livet. En plan som funnits där redan länge men som jag inte riktigt har haft självförtroende eller intresse för att genomföra. Jag tror dock att denna flytt nu är en början på att slutföra denna plan men man får se vad det blir av detta ännu!

Mycket djupa och underliga tankar som snurrar inom mig, men detta är jag och det är väl bara att acceptera det!
Ha det gott! Ta hand om er!
Kram Jessica

måndag 25 juni 2012

Kesäyö och midsommarhelgen!


Det är midsommarafton fredagen den 22 juni och jag sitter på tåget från Örebro till Stockholm. Det är redan eftermiddag för jag har arbetat morgontur på jobbet. Jag sitter och lyssnar på radion och mitt i allt dyker det upp ett program där de spelar finska låtar och jag får höra "Kesäyö".
Jag tänker vilken fin låt men så typiskt att jag alltid faller för de sorgliga i de finska låtarna och så brukar jag tänka att det nog säkert är mina borttappade finska rötter (från min farmors sida) som gör sig påminda.

Själva midsommaren blev riktigt trevlig, med god mat och gott sällskap. Jag blev känd som tjejen med rosorna. Jag är blomgalen och älskar att köpa blommor och medan jag satt på tunnelbanan på väg till min kompis så stod det en man där och sålde blommor, så jag tänkte att jag kan väl köpa med lite rosor till midsommaren! Blommor gör mig alltid på så gott humör och speciellt, som i detta fall, när blommorna dessutom doftar så härligt gott.
Under kvällen blev det lite kubb och sedan spelade vi ett spel som hette "Hur fan visste du det?"
Ett frågespel med mer eller mindre intressanta frågor...

Midsommarbordet!
De inhandlade rosorna och en drink!


Midsommardagen, Marinkåren utanför slottet.
Flaggdags.


  
Fina blomrabatter.

Jag och kaninen.



Sedan midsommardagen blev det en promenad i centrum av Stockholm. Vädret var lite tvivelaktigt men det höll upp största delen av lördagen i alla fall. Jag och min kompis gick runt lite i Gamla Stan och sedan gick vi förbi slottet och där var det parad och en massa människor från alla möjliga olika länder stod och följde med paraden och männen och kvinnorna som marscherade och spelade.
Fint var det och intressant. Jag kunde bara inte låta bli att tänka tanken: "Tänk att det finns människor som säger om bollsporter, att de inte kan förstå hur vuxna män kan springa och jaga en boll... I min värld är det dock mycket mera logiskt att springa efter en boll än att stå och gå enligt hur någon annan säger att du ska göra och röra på huvudet exakt då alla andra också rör på huvudet."

Jag tycker dock att det var pampigt och fint.
Sedan hittade jag ju också fina blomster arrangemang och en liten kaninstaty också. det blev lunch på stan och lite gott att dricka! Lördag kvällen blev det sedan ännu tacokväll. Tack Thomas för helgen och ett stort tack till Thomas kompisar också. det var trevligt att träffa er!
På söndagen träffade jag mina härliga släktingar. Det är alltid lika härligt att träffa dem!
Tack till er också Kerttu och Hasse!

Hoppas att alla ni andra också hade en trevlig midsommar!
Ha det så bra!
Kram Jessica

fredag 22 juni 2012

Kontraster i livet och maskrosbarn!

Jag kan inte komma ifrån att fundera på alla de kontraster som dyker upp i livet...
De senaste dagarna har det varit riktigt sommarväder här i Örebro och idag efter jobbet passade jag på att sätta mig vid vattnet inne i stan. Jag satt och kände solens varma strålar skina på mig och det glänste så härligt över vattnet och fontänen i närheten sprutade vatten med ett sådant där härligt porlande ljud...
Medan jag satt där på parkbänken ringde jag hem till Ekenäs! Min kusin hade födelsedag där hemma och det firades 6 -årsdag...
Paket hade jag lämnat redan då jag var hem senast och att prata med moster och få höra hur mina härligt ljuvliga pojkar hade det där hemma fick mig att känna lite hemlängtan! Sedan bidrar också det härliga sommarvädret till att man saknar Ekenäs lite extra, även om Örebro är en härlig sommarstad den med!
Det att det är midsommar för också med sig tankar och känslor! De senaste åren har jag firat midsommar tillsammans med mina vänner där hemma och även om jag varit tvungen att jobba då som då så har jag alltid träffat gamla gänget någon av dagarna under midsommaren!
De bästa midsomrarna har då väl ändå varit de som vi firade tillsammans nere i Jomalvik. Två midsomrar firades där och midsommardagarna bar det av till Sommarö på dans. Jag som tycker om att dansa så mer eller mindre hade en "tvingad" överenskommelse med mina manliga vänner att en dans var fick de lov att ställa upp på och det gjorde de också!
Första midsommaren vi firade i Jomalvik kommer jag ihåg att jag var kusk då vi midsommardagen skulle ta oss iväg till dansen.. Jag hade "Antikrundan" på den tiden... så kallade kompisgänget min mammas gamla Lada, som jag fick köra med första tiden efter det att jag fick mitt körkort! Det blev några svängar av och an innan vi hade allting med oss och vi körde "rally" på de små sandvägarna... det finns väl till och med en liten video från den sommaren och den midsommaren! Från den midsommaren och videon härstammar också ett gott skratt som sedermera till och med blivit en sång!
Andra året då midsommar firades nere på Jomalvik, då hade jag bestämt mig för att jag inte skulle vara kusk. Jag var dock tvungen att åka på jobb på midsommardagen och efter att morgonturen var jobbad och jag återvände till Jomalvik så fanns det ingen som var i körskick... men jag hade bestämt mig för att jag inte skulle köra denna midsommar så vi fick skjuts till Sommarö av de vuxna som också befann sig i Jomalvik. Sedan mitt i natten gick vi tillbaka till Jomalvik igen... Jag vet inte hur långt det sist och slutligen var men jag skulle tippa på åtminstone cirka 10 kilometer... det hjälpte ju inte att min ena sandal gick sönder och att jag fick gå barfota! Dessutom så drack jag väl två cider under hela kvällen så egentligen hade jag ju kunnat låta bli dem och kört istället... men detta blev ett äventyr som ingen av oss glömmer i första taget... inte heller en av mina arbetskompisar. Följande natt skulle jag jobba med henne och då fick jag sitta halva natten med fötterna i bad för att jag hade ont och blåsor lite här och var! Men det var härliga minnen det!

För att komma tillbaka till att jag satt där i solskenet på parkbänken så satt jag och läste i tidningen PS personlig utveckling och psykologi. I detta nummer av tidningen fanns en artikel om maskrosbarn. Det finns en förening som heter Maskrosbarn och denna förening är startad av två tjejer som växt upp med föräldrar med beroenden och som var psykiskt sjuka. Föreningen Maskrosbarn satsar på att ge ungdomar en möjlighet att lära sig om sina föräldrars sjukdomar och beroenden. Den föreningen försöker ge möjlighet till barnen att vara barn och de kämpar för att dessa barn och ungdomar inte ska behöva ta ansvar för sina föräldrar och vara föräldrar till sina egna föräldrar.
Följande artikel handlar om självmord, vilket också för med sig starka känslor!
Medan jag sitter där i solen på parkbänken, med min känsla av hemlängtan och läser dessa artiklar så kan jag inte låta bli att bli så påverkad att jag till och med fäller en liten tår. I och för sig är det att jag gråter inte någon överraskning jag gråter ju för allt och inget. Jag kan inte komma ifrån att jag tycker att det är starkt av människor som upplevt svårigheter att de växer ur det "jobbiga" och kan göra något gått för andra med hjälp av sina egna erfarenheter! Jag fylls av en härlig men sorglig känsla... Jag har också mina funderingar angående vad jag vill eller borde göra med mitt liv och jag kan bara hoppas att jag en dag får kapaciteten och modet att göra verklighet av mina drömmar...
Men nu har jag ju flyttat till en stad där jag inte känner någon... Börjat en total nystart på mitt liv och ska jag komma att klara av detta ska jag väl komma att klara av vad som helst! Nu bara jag kommit in i allting nytt här så kanske jag sedan kommer att kunna använda mig av all överlopps tid för att bestämma mig för vad jag ska göra med resten av mitt liv... Lägga upp delmål och se vart livet för mig.
I samband med flytten började jag med att göra en materiell "upprensning" av mitt liv. Jag har fortfarande allt för mycket saker men jag har i alla fall mycket mindre saker nu än vad jag hade innan flytten. Jag har dessutom gjort en deal med mig själv om att inte köpa några onödiga grejer och hittills har jag lyckats ganska bra. Efter den materiella utrensningen ska jag nu sedan satsa på en kropslig och själslig/mental utrensning.

Djupa och allvarsamma tankar för att vara så här pass sent på natten och dessutom ska jag på jobb till kl:7 så nu får det räcka för idag.
Trevlig midsommar till er alla!
Kom ihåg att även om vi ofta eller mera sällan har kontakt så har alla ni som någon gång funnits eller fortfarande finns i mitt liv, En speciell plats i mitt hjärta...
Sköt om er och ta vara på er!
Kram och go natt!

torsdag 21 juni 2012

Lite funderingar... och så lite till...

Jag tror att jag aldrig tidigare haft så här mycket tid till funderingar... Tankarna snurrar på från det ena till det andra. Jag måste säga att jag är förvånad över hur olika saker och ting är mellan Finland och Sverige. Det är ju ändå frågan om grannländer...
Nycklar och lås är annorlunda... Här går det inte att låsa ytterdörren utan att man har nyckel med sig ut och vrider om i låset... Detta är i och för sig tur eftersom jag, för första gången i mitt liv, inte har lyxen att ha någon härlig granne som jag känner och som jag kan vända mig till då jag låst ut mig!
Sedan är banksystemen väldigt förvirrade... Jag känner att jag hela tiden försöker ta till mig så mycket information om egentligen allting... att jag, som i vanliga fall utmanar allting och bara tvingar mig till att lära mig saker och ting, nu får försöka visa tillit till andra människor och inte hela tiden försöka klara mig själv!

Jag är också förundrad och lyckligt lottad över att kunna konstatera att mina arbetskamrater alla verkar vara otroligt kompetenta och verkligen intresserade av sitt arbete... Ja, jag ska väl kanske förklara mig lite här... (Det här blir nog en sådan här Jessica förklaring igen, men hoppas att ni kanske kan förstå någonting.) Jag menar att jag känner att jag allt för ofta kan uppleva att det finns folk som jobbar inom vården som egentligen, kanske inte borde jobba inom vården... Folk som inte brinner för sitt jobb... Jag har dock haft turen att jag under min korta arbetskarriär fått möjligheten att jobba med många väldigt kompetenta och verkligen intresserade personer... men jag har en känsla av att på den här avdelningen är intresset för jobbet verkligen på topp!
Och nu kanske för att det är så mycket "nygammalt" som jag ska lära mig så lyssnar jag och suger i mig som en svamp allt vad de andra säger... Vissa av mina kolleger verkar verkligen brinna för sitt jobb och just kanske för ett speciellt specifikt ämne... och då de pratar om dessa saker så kan man verkligen se hur det lyser om dem och hur de går igång och så...
Jag hoppas bara att jag ska kunna hålla samma standard som dem... så nu lyssnar jag och suger i mig och så får jag helt enkelt söka fram mina gamla skolböcker och läsa, läsa, läsa... Ett bibliotek ska jag väl också kunna hitta här... och så får man ta till internet...

Jag måste verkligen säga att jag känner att här är kunskapen så gedigen hos så gott som alla jag arbetar med så för att kunna mäta mig med de andra blir det nog till att skärpa till sig!
Men jag gillar ju utmaningar och har väl allmänt lätt att lära mig så jag ska väl klara det här.

Ändå kan jag inte låta bli att fundera på att även inom min bransch så är saker och ting ganska så olika om man jämför mellan Finland och Sverige... vissa grejer som är rutin här så vill jag minnas att man gör annorlunda i Finland och tvärtom... och inte för att tala om mediciner... samma verksamma ämnen jo... men ack så olika namn på medicinerna... det är knappt något som påminner om varandra... det är ju tur i alla fall att man känner till Alvedon och Ipren!

De senaste dagarna har det varit ganska så mycket på jobbet... och det gör ju att man inte alltid hinner tänka sig för... vilket då kan sätta en i lite roliga situationer... då man måste handla snabbt och man inte hinner fundera allt för noga eller man blir lite trött... ja då dyker alla finlandismer fram... och det kan bli riktigt skojigt ibland...
sjuk är till exempel inte samma sak som ont här i Sverige...
bajs heter bajs och inte "kakka" och ja en hel del andra lite halvroliga saker som kan bli helt galet och skojigt...
Jag har nu än så länge ändå inte pratat om "roskis" eller sagt "tutt" istället för napp!
Men det kommer väl också en dag det händer. Få se vilka reaktioner man får då?

Sedan ännu till en fundering som jag har... Detta är nog ännu en fundering i raden som gör att jag spräcker alla förutfattade meningar om "finnar"... Jag har nu befunnit mig här i Örebro i snart en månad och jag har inte vågat fråga angående var jag hittar systembolaget... (för jag har tänkt att då tänker de väl bara att ja så där är de där finnarna) men nu har jag googlat systembolaget och har hittat två butiker ganska så i min närhet... så kanske det blir ett besök till systembolaget inför midsommaren, nu då!
Sedan att jag använder en Alko kass till och från jobbet och som "handlankasse" så kan jag ju kanske vara glad över att de, förhoppningsvis inte vet att Alko är samma sak som systemet! Men alko kassen är en väldigt bra tygkasse som till och med håller lite mot regn.. så jag kommer nog att fortsätta använda den...

Nå, nog funderat för ikväll...
Nu blir det sängen så att man orkar upp till jobb kl: 7 imorgon (eller idag är det väl till och med).
Sov gott alla eller god morgon borde jag kanske skriva, för ni är säkert inte så många som läser detta nu mera i natt!
Ha det så bra och ifall jag inte hinner skriva något innan midsommaren så vill jag bara önska er en trevlig midsommar!
Kram på er!

tisdag 19 juni 2012

Bahá`í - en tro som bygger en bro

Dagen börjar med invigning av tvättstugan! Jag klarade det! På tre timmar hade jag tre maskiner byke bykt, "torktumlat" och strykt. Inte illa!
Jag hade alltså ledig dag idag men tog mig ändå in mot stan för att först samla på mig lite kartor och info om Örebro och när trakten, bara för att sedan gå på en föreläsning på jobbet! Ja ja, jag vet att jag skrev att jag var ledig men detta var den sista föreläsningen innan det skulle vara paus på föreläsningen över sommaren. Man får lov att samla på sig så mycket information som möjligt för att man ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt, så är det bara. Än så länge går jag "vid sidan om", som det kallas, men snart ska jag klara av att jobba på egen hand... Det finns ju alltid andra man kan fråga av men jag vill ju kunna mitt jobb i alla fall och inte fråga hela tiden...

Innan föreläsningen satt jag i stan, vid vattnet, en stund och tittade på mina ihop samlade kartor och informations broschyrer (här i Örebro finns mycket fint att se och uppleva men det återkommer jag till en annan gång). Medan jag satt och bläddrade i mina broschyrer så kommer det två människor fram till mig. De såg väl på mig att där är en ensam, borttappad själ som dessutom inte är något vidare på att säga nej!
Nå i alla fall så frågade de ifall de fick prata med mig en kort stund.
De frågade ifall jag visste vad Bahá`í är för något och ifall de kunde få berätta lite om deras tro.
Så idag fick jag lära mig att det finns en tro som heter, Bahá`í och att "det är en tro som bygger en bro".

"Jorden är ett land och mänskligheten dess medborgare" (sagt av, Bahá´u´lláh)

Ja kanske det är tillräcklig religions information för min del. För den som vill läsa mera så kan ni väl googla på Bahá`í.
Det måste jag nog bara säga att jag är förvånad över att det är frågan om en så pass stor religion som det är eftersom jag inte tidigare hört om den!
Nå ja, man behövde inte binda sig till något och om man ville kunde man bara gå med i grupper de ordnar. Grupper innehållande meditation, yoga och att finna sig själv och sådant!
Ni behöver inte bli oroliga! JAG HAR INTE GÅTT MED I NÅGOT, VARKEN MEDITATIONSGRUPPER ELLER NÅGOT ANNAT!


Men idag har jag då lärt sig lite nya saker alltså! Jag hörde också en låt på radion som jag inte hört tidigare och som jag tycker att skulle passa som avslutning på detta inlägg... men nu kan jag tyvärr inte komma på namnet eller refrängen på låten... så typiskt, så är det väldigt ofta! Först tänker jag att den här är ju bra och den här ska jag komma ihåg... men men ... så glömmer jag låten tills jag eventuellt hör den nästa gång igen på radion och förhoppningsvis då har möjlighet att skriva upp vad den heter!

Men för att nu sätta med en låt i alla fall så tycker jag att det kunde passa med låten som gett namn till denna blogg! 

Tina Turner
-on silent wings-


" There was a time when I would have followed you
To the end of the earth
I was willing to share it all with you
The love, the hurt
I've seen you when your dreams were falling in the dust
But I never stopped believing in you
I always thought our love was strong enough
One you could hold on to 

 I see us in our dreams and we're dancing
I can almost hear the song
But the prayers, they go unanswered
But we both know, we're just hanging on
I feel ashamed, but I'll never know the reason why
The rug was pulled so gently from under my feet
I only know that something good has died
Between you and me, oh it's just a memory "


 

Fina ord hon sjunger Tina Turner, tack för de!
Men nu börjar det vara dags för sängen...
God natt på er alla!

söndag 17 juni 2012

Lite lördagsmys!

Hmm... Ja efter en lång dag på jobbet så kommer jag hem vid 22.30-tiden och grannarna har fest för fullt.
Jag blir faktiskt inbjuden och det var väl tur att de inte visste att jag har finskt påbrå, för i så fall skulle jag väl ha förstört alla rykten som figurerar om "finnar" här i Sverige.
Jag tackade artigt nej, med orsaken att "Jag ska på jobb till kl: 7.00 imorgon" (vilket nog aldrig stoppat mig från att festa tidigare, men har man inte "fiilis" så har man inte.
Så istället för lördags party blev det lite lördags mys för mig själv. Ett glas vin, stearinljus, ett varmt bad och någon sorts "mud mask" för ansiktet.

Här kommer då två bilder från min lägenhet! Det finns dom som har frågat efter dessa bilder... Men man får ta lite i taget. Egentligen borde jag väl erkänna att badrummet är det enda som är helt och hållet i ordning, resten av lägenheten är ännu lite på hälft. Men för ni som känner mig borde detta inte vara någon större överraskning. Eller jaa, jag tänkte faktiskt idag att människor har säkert en gaska så olik uppfattning om mig, beroende på varifrån de känner mig.
Mina arbetskompisar ser mig nog antagligen som lite av en "kontroll freak" med ordning och reda... och ni mina andra vänner ja, vad ska jag säga... hmm... Ni skulle nog antagligen säga att jag är allt annat än en person med ordning och reda!

Fönstret i mitt badrum!

Mitt badkar!
Men efter ett skönt bad kunde man sova gott och idag har det varit full fart på jobbet igen, även om jag helst inte alls skulle ha stigit upp i morse.
Nu är det ledig dag som gäller för imorgon och ikväll tänkte jag ta mig in till stan till puben för att se på lite fotboll! Imorgon har jag bokat tvättstugan (för första gången), få se om jag får tvättmaskinerna att fungera... och torktumlaren...  Jag får väl uppdatera här imorgon angående hur det går!
Men nu är det fotboll som gäller så nu drar jag till stan!
Ha det så gott alla! Sköt om er!
Kram!

torsdag 14 juni 2012

Brandövning!

Idag var jag anmäld till en brandövning från jobbets sida.
Det var intressant. Jag har aldrig tidigare varit på en brandövning. Jag fick släcka en brand med brandsläckare och så fick jag pröva på att kväva elden på en brinnande docka som satt i rullstol.
mmm... man fick egentligen ha på sig handskar medan man kvävde elden men brandmannen sa att man kunde ju pröva hur det känns att släcka elden utan handskar, för i verkligheten har man ju inga handskar... Så, så klart måste jag pröva på det och fast man har brandfilten mellan branden och sig sina egna händer... Vitsi så det blir varmt... Man får nog vara försiktig för att man inte själv ska få brännskador.
Sedan skulle vi också in i en brinnande container var man skulle öva på hur man öppnar dörren till ett rum där man tror att det brinner och hur man sedan ska rädda människor ut från ett brinnande rum.
Om det verkligen blev brand någon gång undrar jag egentligen hur länge man skulle orka hålla på och rädda människor runt omkring sig... Det kan jag dock säga att det inte är lätt... varmt är det som bara den och man får verkligen hoppas att om man någon gång hamnar vara med om en brand så att man har patienten som kan ta sig ut av egna krafter... för att lyfta eller dra människor är inte någon enkel uppgift...

Nu har jag då jobbat 4 dagar och imorgon är jag ledig. Detta är egentligen den första lediga dagen jag har sedan jag började jobba. Jag var ju nog ledig 3 dagar förra helgen men då var jag ju hemma i Ekenäs...

Imorgon är planerna att städa... och reda upp... hmmm... väldigt roliga planer... nå ja, jag har också frågat runt lite på jobbet och jag har fått en hel del förslag om vad jag kan göra i stan och vad som lönar sig att se...
Jag fick idag höra att i Örebro kan man gå på vattnet... Det måste ju i alla fall under sökas i något skede!

Jag trivs som bara den på jobbet... Jag lär mig mer och mer i hela tiden och mina arbetskompisar har nog redan insett att jag är en perfektionist och en arbetsnarkoman... men jag njuter av mitt jobb... arbetet är mitt liv just nu... Det är väldigt givande och jag lär mig hela tiden nya grejer... Lite frustrerande är det dock att man vill så mycket mera än vad man klarar av... Jag hatar att inte komma ihåg allt och att vara tvungen att fråga och vänta och fråga på nytt igen... Jag vill helst lära mig ALLT och GENAST!

Nå, ja ... mera information kommer snart!
Vi hörs! Ha det så bra! Jag saknar er... men jag klarar mig i alla fall bra här... och jag ångrar inte mitt beslut gällande flytten... Jag behöver nog detta just nu!
Kram Jessica

tisdag 12 juni 2012

PMS och finskan talar finska i Örebro!

Jaha ja... för att börja med något jag egentligen absolut inte gillar... så ska jag klaga lite... eller egentligen är detta inget klagande.. Det är mera ett konstaterande!
Jag har aldrig tyckt om när vi kvinnor klagar över att vi har det så jobbigt och att män borde fatta hur vi har det... Det är bara att konstatera att kvinnor och män är olika helt enkelt! Jag vill inte heller klaga nu men jag vill konstatera att PMS (PreMenstruellt Syndrom) är nog något så onödigt och jobbigt! Jag har annars kunnat vara lite upp och ner den sista tiden... men så kommer veckorna och dagarna före mensen... Har jag god tur så kan man klara sig utan att jag märker något av varken PMS eller av mensvärk och sånt.. men tyvärr är det ganska sällan det går så! Ibland är jag bara så känslig att jag kunde gråta för/åt allt och ibland kan jag känna mig så fruktansvärt irriterad. Det känns som om det är en vulkan eller en berg och dalbana full av irritation inuti en, som åker upp och ner genom kroppen och man får verkligen hålla i sig själv för att inte tappa fattningen! Sedan det sista alternativet är att jag har ont i cirka 2 veckor före mensen börjar och så har man sedan ännu ont under dagarna som man har mens.

Detta blev kanske lite för "kvinnligt" för en del av er... men nu vet ni i alla fall vad jag lever med! Jag klagar inte... det är bara att konstatera och leva med det. I alla fall så har jag nu denna period det så att jag kan gråta för nästan vad som helst... Har nu varit så i några dagar... och det hjälper ju inte att man saknar alla härliga människor som man har allt för långt borta för att kunna ge dem en kram!
Ni män har kanske något annat som är störande för er... Jag vet inte men nu vet ni i alla fall varför vi kvinnor kan vara väldigt "ombytliga" i humöret ibland (jag säger ju inte då att varje humörsväng har med hormonerna att göra)!
Och som jag skrev så är detta ingen bortförklaring och det är riktigt sant! Ibland känner jag bara hur tårarna kommer i ögonen, utan någon egentlig orsak... eller hur jag är irriterad och egentligen så finns det ingen i min närhet att vara irriterad på! Inte enkelt det här med människokroppen och biologi och hormoner... Inte ens fast man faktiskt är barnmorska och sjukskötare... så jag hoppas att alla ni, både män och kvinnor kan ha tålamod med mig när jag är lite upp och ner! Tur är ju i alla fall att jag börjat känna mig själv ganska så väl och på så sätt kan jag förvarna folk i min närhet...

Ja nu nog diskuterat om PMS och istället till något mera roligt! :) Jag har idag fått tala finska här i Örebro... Vilken känsla att märka att man faktiskt klarar av det! Härligt, härligt! Fast varför skulle jag inte klara det?! Det känns lite underligt bara, från att ha varit bland de sämre på att tala finska så är jag nu bland de bättre eller till och med den enda andra som pratar finska...
Jag älskar språk och jag anser att ju fler språk du kan desto bättre...
Jag funderar faktiskt på om jag borde ta och lära mig ett nytt språk... men jag kan inte bestämma mig för vilket... Kanske ni kunde ha några idéer?
Jag kan ju redan svenska , finska och engelska. Sedan kan jag nog också tyska men det är jag ingen höjdare på och så har jag läst franska men det är så gott som bortglömt... lite spanska har jag väl också prövat på någon gång för länge sedan... men det kommer jag nog inte ihåg mycket av nu mera...
Ett alternativ kunde ju vara att satsa på att lära sig tyska så att man kan det ordentligt eller så franskan då... men samtidigt känner jag att latin, teckenspråk, arabiska eller ryska kunde vara intressant?
Inga lätta språk nej, men intressanta! Teckenspråk kunde ju vara ett bra val just med tanke på att jag bor i Örebro nu då... I Örebro finns nämligen gymnasiet för dövstumma i Sverige.

Ja, nå nog funderat för idag... Trött är jag med så jag vet inte hur sammanhängande den här texten är... men jag har nu skrivit i alla fall!
Tack och god natt för mig!
Sov gott alla! Kram på er!

måndag 11 juni 2012

"perkele", Timbuktu, popkalaset, konfirmation och Fotbolls -EM!

"Perkele" är ett av de första ord jag hör då jag är på en snabb visit hemma i Finland nu i helgen.
Man vet åtminstone vart man har kommit tänker jag då jag just stigit av planet och sitter på bussen in mot Helsingfors järnvägsstation. Och mera finska blev det under helgen... Jag som redan, efter två veckor i Sverige hade börjat tvivla på mina finska kunskaper, kunde bara konstatera att inte glömmer man finskan så snabbt!

Det blev några intensiva dagar i Ekenäs. Jag träffade en massa människor och på lördag kväll var det popkalaset i Ekenäs. det var svinkallt och regnade emellanåt men jag träffade vänner och hade roligt.
En liten kul grej! ett svenskt band (som jag nu inte kan komma ihåg namnet på) pratade lite "small talk" mellan låtarna och sångarn säger, ungefär så här: Tänk att det är ingen skillnad om jag är i Örebro, då börjar jag prata "örebroska" eller om jag är i Finland så pratar jag finlandssvenska...

Tänk att det ska råka sig att de två städerna som jag för tillfället kallar för mina hemstäder skulle nämnas på en och samma gång... Jag tycker det är lite intressant och kul!

På popkalaset uppträdde bland annat Timbaktu men tyvärr så sjöng han inte sin version av Mikael Wiehes "Flickan och kråkan", så här kommer den nu istället!



Nå ja, den riktiga orsaken till att jag åkte hem var för att jag skulle på konfirmation. Söndagen gick åt till att umgås med släkt och det var väldigt trevligt. Jag fick riktigt svårt att åka hem till Örebro igen men jag fick bara intala mig att det var så här trevligt nu på grund av det att jag bara var på besök och att därför ville alla så gärna träffa mig!
Hade jag fortfarande bott i Ekenäs så skulle jag antagligen inte ha träffat så pass mycket vänner och släktingar på så kort tid! Tyvärr han jag ju inte träffa alla men jag lovar att jag tänkte på er och nästa gång jag kommer hem får jag väl försöka träffa några andra av er! Sedan finns ju alltid möjligheten till att ni kommer och hälsar på mig här i Örebro också.

Jag saknar er alla dock så mycket, men jag känner ändå att jag har gjort rätt val att komma hit till Örebro och kanske klara av att få en nystart i livet. Åtminstone en nystart på detta år för det har hittills inte varit någon höjdare precis.

Lite roligt kan jag tycka att det är då jag här i Örebro pratar om hemma så menar jag "hemma i Ekenäs" medan då jag är i Ekenäs så pratar jag om "hemma i Örebro".

Och nu ska det bli dags att söka sig till puben för att fara och se om de visar lite fotboll! Man måste väl heja lite på Sverige! :)

Ha det gott! Sköt om er och jag hoppas att ni alla vet att jag är tacksam för att ni är mina vänner och för att ni är intresserade av vad som sker i mitt liv.
Kram Jessica.

fredag 8 juni 2012

När området!


Jag kan nog bara konstatera att jag har det lite lyxigt!
Där var jag hyr min lägenhet så finns det en liten ICA butik, ja på inte mer än 50 meters gång avstånd från mitt! Jag ser butiken till och med från mitt vardagsrums fönster. Det som sedan ännu är extra super är att den har öppet alla dagar från 7-22 och till alla dagar räknas även dagar som pingstsöndag och Sveriges nationaldag! Inte illa eller hur!

ICA nära!

Sedan om jag går åt andra hållet så har jag en restaurang och pizzeria på inte mer än max 200 meters gång avstånd!
Denna restaurang och pizzeria invigdes faktiskt redan samma dag då jag flyttade in, då jag tillsammans med mamma och hennes man åt pizza där!
Goda pizzor hade de och så en kväll efter jobbet denna vecka var jag så fruktansvärt hungrig så jag kunde inte bara hålla mig... Det blev en pizza!
Medan jag satt och väntade på pizzan så kollade jag in menyn lite extra och jag hittade en pizza för alla ni mina finska vänner! :)
En av pizzorna heter tydligen Viking Line! Hahahaa... Jag tänkte vad passande... tyvärr kommer jag inte nu ihåg vilka ingredienserna på pizzan var... ja förutom att det var champinjoner... det kommer jag ihåg eftersom jag tänkte: Vad synd för jag har en känsla av att en hel del av mina finska vänner inte gillar champinjoner... men kanske man kan byta ut dem?!?!



När restaurangen & pizzerian!















Kram på er!
Ps. Jag hoppas att ni dyker upp här i något skede! Ni är mer än välkomna och ni behöver inte äta just Viking Line pizzan om ni inte vill! Jag kan ju alltid fixa till något hemma också eller så kan vi ju äta inne i stan på någon trevlig pub eller så!

torsdag 7 juni 2012

En ordentlig rivstart!

Ja, ha, ja... Då har man snart varit nästan två veckor i Sverige då.
Fortfarande har jag inte ordentligt upp packat, men det borde väl inte komma som någon överraskning för er som känner mig!
Första dagarna här var det fint väder och sol och varmt men sedan jag börjat arbeta så har det regnat så gott som varje dag... Inte hela tiden dock men gällande "Murphys lag" så har det så gott som varje dag regnat exakt då jag ska cykla till eller från jobbet... så vissa dagar har man varit som en dränkt katt, men jag har ändå bestämt mig för att det är cyklande som gäller. Jag har inte så lång väg till arbetet, det tar cirka 15-20 minuter att cykla och distansen är väl lite på 5 kilometer ena vägen.

Så med en riktigt rivstart med 7 dagar arbete på raken har jag efter idag cyklat cirka 70 kilometer bara på en vecka.
Dessutom har jag kommit igång med "länkandet" (ja eller borde man säga "joggandet") för denna sommar.
Jag vet dock fortfarande ingenting om var något ligger och så, så jag tänkte att jag far ut här någonstans i trakten och springer. Följande dag när jag berättar på jobbet vart jag varit och springa säger de att de inte skulle rekommendera att jag springer i de områdena... hmm, nå jag fick lite råd om var det finns bra jogging rundor och så, så nu blir det väl bara att börja inspektera...
Hittills har jag då 11 kilometer sprunget... vilket inte är super men det är bättre än ingenting... och det viktigaste är att det känns faktiskt ganska enkelt att springa, även om benen varit stela och ömma dagarna efter!

Jag måste också berätta att när mina tidigare äldre kollegor sagt att nu är huvudet fullt, gällande att nu kan de inte ta in mera information gällande datorer och datorprogram och så... så har jag nog aldrig riktigt förstått vad de menat... men nu kan jag säga att jag vet vad de menar!
Efter allt ordnande med adressändringar, öppnande av bank konton, svenskt person nummer, ordnande av svenskt telefon nummer och dessutom en massa nya system gällande jobbet så har jag gett upp...
Jag gör som mina äldre kollegor och skriver ner så gott som allt för att jag ska ha en chans att hålla något i huvudet! Men jag klarar mig!

Jag trivs bra och arbetskompisarna tycker att jag sköter mig bra! Men för den av er som känner mig är väl detta ingen överraskning... Arbetsnarkoman och samvetsgrann som jag är!

Nu ska jag söka mig till den 7:de dagens arbete för att sedan fira 3 lediga dagar då jag styr mina steg mot mera välkända trakter för min del!

Hoppas att ni alla får en bra dag! Sköt om er och ta vara på er!
Kram Jessica

onsdag 6 juni 2012

Heja Sverige, heja Sverige!

Du gamla du fria...
Ja och så vidare! Detta för att det idag är 6/6 och det firas Sveriges nationaldag. Hmm... ja firas och firas! Det är ju inte så som i Finland med bal på slottet och så. I och för sig är det "röd dag" men det har det väl inte varit bara det senaste åren eller så...
I alla fall så firas nationaldagen inte så mycket här i Sverige... Men på jobbet brukar det i alla fall komma någon liten bakelse med matvagnen eller så... Men oj, vilken överraskning det blev idag då matvagnen öppnades och i ligger efterrätten... en BANAN med en Sverige flagga nedstucken i... lite komiskt kan man väl ändå tycka haha... även om det blev en besvikelse hos många. Men en kollega ringde ner till köket och frågade vad det här är? Och vips hade hon ordnat fram "bakelser" till patienterna.
I Sverige ordnar sig allt, förstår ni! :)

Nå, jag tänkte i alla fall att eftersom det idag är Sveriges nationaldag och för att solen skiner och det är lite sommarvärme för första dagen på länge, så får jag väl fira på något vis. Efter att dagens arbete var undan så tog jag en sväng på stan och besökte Olearys (en irländsk-amerikansk sport bar). Detta kommer nog att bli mitt nya inneställe, även om det finns en hel del andra valmöjligheter gällande pubar, barer och uteställen i Örebro centrum...
så det blir att gå runt lite och bekanta sig med utbudet här i sommar!
Men förutom att Olearys är irländsk då så är det ju dessutom en sports bar så jag får väl hoppas på att de sänder fotbolls EM där och sedan längre fram i sommar även OS... så här som gammal handbollsspelare så får man väl hoppas på att de sänder åtminstone någon handbollsmatch från OS.

Nog, snackat om nationaldagar och pubar nu! jag tänkte att jag redan nu från början kan nämna att gällande mitt jobb kommer jag inte att kommentera så mycket här och detta på grund av att jag inom mitt arbete har tystnadsplikt och så eftersom jag arbetar inom vården...
men nu och då kan jag ändå komma att dela med mig av roliga incidenter gällande saker som jag som finlandssvensk säger och som blir ett litet skojigt missförstånd eller så!
Ett litet, ganska så skojigt exempel kan ju nämnas då jag frågar min kollega "Har vi någonting på hälft ännu" och hon ser på mig som ett frågetecken...
När jag säger orden "på hälft" tänker hon dem som om något är av eller sönder medan jag ändrar mig och säger " ja, jag menar har vi något ogjort ännu".
Och då förstår vi varandra och får oss ett litet gott skratt...

Oj, det känns som om jag har så mycket att berätta men jag ska hålla inne med alla roliga grejer som hittills hänt. Ttanken är att jag ska försöka skriva lite varje dag och för att mina "juttun" inte ska ta slut mitt i allt så håller jag lite inne med grejer istället för att nu i början skriva en massa texter, bara för att sedan märka att en dag har alla "juttun" tagit slut! :)
Ja, den här sista kommentaren kan man väl kalla för en "Jessica kommentar" eller en "Jessica tanke", vilket jag antar att denna blogg kommer att innehålla ganska så ofta... Med "jessica kommentar/tanke" menar jag... Ja vad menar jag? Jag menar att jag tycker att jag ofta kommer med tankar eller kommentarer som först i mitt huvud verkar helt vettiga men sedan då jag säger ut dem högt... så låter det inte alltid så vettigt... eller så är det kanske bara en helt onödig kommentar... eller en kommentar som bara jag förstår!
Ja.. jag hoppas att ni kan förstå hur jag menar... haha...

Men då återstår väl endast bara att tacka för mig för idag och så återkommer jag i morgon!
På återseende!
Kram Jessica

tisdag 5 juni 2012

on silent wings...

on silent wings I´m sailing in to the blogg world... on silent wings like a fenix bird rising from the ashes!
But now it´s time to rise again!


Efter denna lite udda inledning så förklarar jag min blogg officiellt öppnad.
Nu kan jag inte göra annat än att inlägga att bloggen bland annat (till största orsak) fick sitt namn tack vare min stora idol, Tina Turner... och passligt nog, samtidigt som jag nu sitter här och skriver denna text så spelar de "What´s love got to do whit it" by Tina turner!
Ingenting kunde väl passa bättre, ja förutom "Silent Wings", då kanske!

Nå ja, nu till saken så är det så att jag har lovat mina vänner att jag ska skriva blogg. Detta för att alla som vill ska kunna följa med det som händer i mitt liv.
Efter att ha flyttat från den lilla staden Ekenäs i Finland till den lilla staden Örebro i Sverige så kommer jag genom denna blogg att hålla er upprättade i vad som händer i mitt liv. Jag kommer att dela med mig av tankar och funderingar som dyker upp. Jag ska varna er att det inte alltid är helt logiska tankar, så det är på egen risk ni läser denna blogg... men det kan jag lova er att tråkigt kommer det inte att bli!
Känner jag mig rätt så kommer inläggen att innehålla en hel del galet och innehållet kommer att kunna vara allt mellan himmel och jord!
Jag kommer att dela med mig allt från foton från områden jag rör mig på till "happenings" i Örebro...
Och om det är någon som har några önskemål angående saker ni vill veta så är det bara att skriva hit det!

Jag tror att detta första blogginlägg får räcka så här, men till sist vill jag bara passa på och tacka Paul "Pauli" "Kakke" Karlsson, en god vän och van bloggare, som hjälpt mig att komma igång med bloggandet!
Tack Pauli!
Hälsningar Jessica
Ps. Passligt till sist i bloggen så måste jag nämna att den här bloggen kommer nog antagligen att bli ganska full med inside things.... för nu passligt då jag skriver slutraderna här så spelas Roxettes " It must have been love" på radion och den passar in på flera olika sätt i mitt liv och Roxette är Roxette...

måndag 4 juni 2012