onsdag 24 augusti 2016

Låt oss ha lite kul/ Let's have so e fun


Låt oss ha lite kul...
Let's have some fun...

Fyra platser jag har på bott:
Four places where I have lived:

1. Ekenäs (Finland)
2. Karis (Finland)
3. Örebro (Sverige/Sweden)
4. Pontecagnano  (Italien/Italy)

Fyra ställen jag har arbetat:
Four places where I have worked:

1. Sommarjobb i glasskiosk/ Selling ice-cream as a Sumerjob
2. Café Gamla Stan/ café in old town, Ekenäs
3. Ekåsen/ Hospital in Ekenäs
4. Universitetssjukhus i Örebro/ Universityhospital in Örebro

Fyra serier jag älskar att se på tv:
Four tv-series I love to watch:
1. Pantertanterna/Golden girls
2. Rederiet
3. Simpsons
4. Criminal Minds
... och så många fler! Jag älskar tv-serier.
... and so many more! I love tv-series.

Fyra platser jag har varit:
Four places I've been:
1. Athlone, Irland/Ireland
2. Schifflange, Luxemburg
3. Stockholm, Sweden
4. Puket, Thailand

Fyra saker jag älskar att äta:
Four things I like to eat:
1. Choklad/Chocolate
2. Vattenmelon/Watermelon
3. Sallad/Salad
4. Italiensk pizza/Italian pizza

Favoritdrink:
Favoritdrink:
1. vatten/water
2. Vin/wine
3. Mjölk/milk
4. Coca-cola

Lite att fördriva tiden med!
Something to do with my spare time!

söndag 31 juli 2016

Living in the bubble/ Att leva i bubblan

Scrolla ner för svensk version!

And then we are there again. At the day when you are so greatful but realy tired, so tired that you just want to cry. The emtiness that you feel. It is indescribable and you know that when you just get home it will get better but now sitting at the airport all by yourself you think your heart is going to break and you have this heavy feeling over your chest and tears in your eyes! This unbelievable feeling of emtiness and when you get home it is as if you live in an other world, andyou realy do! You can tell everyone about what you have done and what has happened during the week but you will never be able to describe the true feeling of being a part of EPF (European Peoples Festival).

During the festival you keep living like in a bubble. Everything else do almost not exist. I can surtanly say that taking part in the EPF is probably the best thing I ever have done. It is realy that big, nothing else can be said. I have gotten a new family and so many wonderful friends and during this years festival I have been thinking that if I never started going to this festivals I would not be the person I am today and I would not have all of this wonderful friends in my life. Of course I would not know then what I would be missing but I know I would be less of a person and human being.

EPF got started 1992 and since then have been going on for one week ever year in the end of July, with exeption for 1995. I have participate since 2003 and I have been going back every year since then. The festival started because of EU and to bring people from different EU countries together. Today we are 14 countries and every year the festival takes place in a different country. This year I have been in Rezekne, Latvia. Taking part in sports and culture activities. I have been taking part in the festival as a representative for the Finnish team but last year and this year I went as a Irish representative. Thank's to this festival I have made friends for life and it is not only the Irish group, though I have chosen to travel with them. It is so many more of the participants that I call my friends. And the spirit trough the festival is a spirit we would need around the world right now. The feeling of belonging together and always being there for each other, it is unbelivable and so pure!

For every year the festival spirit keeps getting better! The more friends I meet and the richer I get. When you are togheter at the festival you do look for the nationalities of the others, but mostly just of curiousity. In the end most often the nationality does not mather. When you are togheter you are all a group and you help and mind each other.
Thank's to this festival I have a place I can travle to in Europe and say I have friends in that place. Within the coming year my plan is to go to Athlone, Ireland; Bad Segeberg, Germany and Schifflange Luxembourg. And I hope I could get some of my friends with me to some of the trips!

I just want to thank you all for making my week so worthwhile. Thank you to, Ireland team, Finnish team, German team, Schottich team, Danish team, Luxembourg team and to so many special individuals for making me feel a part of the festival.
I had the best surprise when friends that I did not think would come to the festival DID come to the festival. Then of course there are every year special friends you will miss that could not come to the festival this year and that is the way it is always going to be! I have been practicing my languages and finaly when I maybe started to find the words a little better it is time to go home!

I still hope to see as many as possible in France next year and hopefully also through out the year and remember if any of you feel the need to travle to Sweden to meet me as well you are more then welcome!

Love you all xxx

Svensk version:

Och då är vi där igen, trött och ledsen men även så full av lycka och fina minnen. Tomheten du känner justnu när du sitter ensam på flyplatsen och har tagit farväl av alla. Tomheten blir bättre bara man kommer hem men just nu vet man inte riktigt vad man ska göra av sig själv. I och för sig kan man alltid berätta om veckan borta och se på foton men det kommer ändå aldrig att gå att på riktigt förklara vad festivalen är. Man måsre uppleva den och med festivalen menar jag European Peoples Festival  (EPF).

Att vara på festival är som att leva i sin egen lilla bubbla tillsammans med alla andra deltagare. Jag kan då även om jag nu sitter här och känner mig ordentligt nere säga att det att jag började åka på denna festival är nog något av det bästa jag gjort i mitt liv. Vilka underbara vänner och människor jag har fått chansen att lära känna. Jag har fått en egen Europeisk stor familj.
Under denna festival har jag flera gånger tänkt att tänk om jag aldrig börjat delta i denna festival, då hade jag varit många vänner fattigare! Jag hade förstås aldrig vetat om att dessa människor existerade men nu då jag gör det känns tanken ofattbar. Förstås hade jag inte vetat vad jag missade men jag vet att jag hade varit en mindre människa idag så tur är att jag fortsatte komma till festivalen.

EPF började redan år 1992. Det var några EU länder som fick tanken att man skulle föra samman olika EU länder för att lära känna varandra och varandras kulturer. Själv kom jag med på festivalen första gången 2003 och har varit med varje år sedan dess. Idag är det 14 EU länder som är aktiva inom EPF och detta års festival var i Rezekne, Lettland. Var vi som vanligt deltagit i olika sporter och kulturaktiviteter. Tidigare har jagju förstås varit en del av den finska gruppen men de två senaste åren har jag varit en del av den irländska gruppen. Tack vare denna festival har jag fått vänner för livet och det gäller inte enbart den irländska gruppen utan också såmånga andra nationaliteter. Festival känslan och andan skulle speicellt idag kunna behövas runt om i världen medtanke på den oroliga världssituation vi lever i idag. Man är skilda nationaliteter men man är alla ändå en del av enstor familj var man bryr sig om varandra och hjälper varandra.

Jag är så tacksam för denna vecka! Jag hade så roligt och har övat på de språk jag mer eller mindre kan. Festival andan blir bara bättre och bättre för varje år. Nästa år är det Frankrike men kanske det blir några resor ut i Europa innan dess. Jag hoppas i alla fall på det!

Allting gott till alla! Ta hand om varandra.
Kram Jessica

fredag 22 januari 2016

Off, off, off

Scroll down for English version:

Ser nu här att senaste inlägget är skrivet för över ett halvår sedan. Jag lever och har det bra men jag känner att jag varit mycket bortkopplad den senaste tiden. Hela hösten kändes det mest som om jag sov och då jag inte sov så jobbade jag. Jag har nog alltid jobbat mycket men just nu känns det nästan som om jag jobbar för mycket och då jobbar jag just nu inget extra. Ibland slår mig tanken att kan det ha att göra med att jag har fyllt 30 och kanske börjar bli lite gammal. Nu den senaste månaden har jag dessutom börjat vakna tidigt på morgonen. Det spelar ingen roll när jag går och lägger mig så vaknar jag ändå 7-8-tiden. Det är väl ett åldrandets tecken det med, eller?
Men turligt nog så kan jag ändå ta det lugnt, se på tv eller läsa en bok. I och får sig var det väldigt länge sedan jag senast läste en bok, tror jag! Åtminstone kan jag just nu inte minnas när jag senast läste en bok. Jo, visst nu minns jag det var innan ju och boken hette " Alla borde vara feminister" av Chimamanda Ngozi. Det var en tunn men intressant bok som alla oberoende kön mycket väl kunde läsa. Boken gav mig en tankeställare till mycket här i livet.

Något annat som också fick mig att tänka till lite var en föreläsning som jag var på under hösten. Bland annat föreläste Özz Nujen, komikern ni vet. Föreläsningen var i början av november och Nujen öppnade med att säga: "från och med idag jobbar ni kvinnor gratis för resten av året, medan män får betalt till årets slut. Kvinnor har 20% lägre lön än män."
Något att tänka på.

Nå nu har jag då ordnat 1 vecka semester åt mig och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Jag har en massa planer men inget blir av, inget blir gjort! Fast kanske det är bra att inte göra så mycket. Kanske det ännu blir något gjort eller så blir det inte och blir inget gjort finns det nog säkert någon mening med det också! Åtminstone har jag nu skrivit klart detta inlägg som jag har hållit på med från och till i flera månader.
Dessutom kan jag ju säga att i år har jag lyckats med att ha ledigt i samband med Oscarsgalan i år! Jag älskar att följa med Oscarsgalan men brukar ändå glömma bort att se till att ha ledigt. Men detta år är jag ledig och kan utan problem sitta vaken hela natten och följa galan!
Ha det gott. Ta hand om dig och även om jag just nu är dålig på att hålla kontakt så tänker jag nästan helt säkert på dig, åtminstone då och då! Puss och kram eller som man skulle säga på italienska Bacio e abbraccio!

P.s. Jag ska försöka bättra mig och åtminstone få till 1 inlägg i månaden! Jag lovar inget men jag ska försöka.


I can just admit to myself that it is over six months since I last wrote anything here. I am alive though but this last autumn, winter and until today I have not done anything but worked and rested. It feels like I work to much and still I work less then I am used to.
Sometimes I think it might be that I am over 30 now and I have been getting old. The last month I also have been wakening at 7-8 am and that too could be a sign of getting older, or not?

At least I am able to relax, watch tv or read a book. Though right now it is a long time since I last read a book. I can not even remember what I read last. O, yes it was a short novel "We should all be feminists" by Chimamanda Ngozi. A short book, easy to read and a book I think everyone should read. The book got me at least to think a little extra about the ways of the world.

Last beginning of November I attended a conference where one of the speakers where a stand-up comedian and he started whit saying that from this day until the end of the year women are going to work for free but men get payed. This as a result of women being payed 20% less then men. Something to think about.

Well, starting on Monday I now will have a weeks vaccation and I don't know what I will be doing. I have a lot of plans but I don't get anything done. But maybe there is a reason to me taking it slowely. At least I now have finish this text. I promise I will try to write a text at least once a month.
Just wishing all good to all of you! Take care. Lately I have been bad on keeping in touch but I can promise you that I probably still have been thinking of you!
Kisses and hugs to everyone! Or as it is said in Italian Bacio e abbraccio!

lördag 5 december 2015

Ibland har man tur

Hmmm... höll ju på att bli pannkaka av allt!
Ska åka hem till Finland idag för att under helgen delta i Sjundeå cup och alltså spela handboll första gången på 3 år.

Jag har avvaktat och avvaktat in i det sista för att ändra på mina arbetspass och på så sätt kunna vara så länge som möjligt hemma i Finland! 
Det hela slutade med att jag fick välja mellan en Q-hytt eller svit med bara en skillnad mellan cirka 500 och 4600 kr.
Blev ju Q-hytten, snål som man är. Så nu blir det att bädda själv och kissa på toa/wc:en i korridoren! Ha, det är tur att man inte är allt för van med lyx och glim och glamor.

Nå, så även i sista minuten igår betalade jag licensen för att få spela och hag hoppas verkligen att det var så att jag bara på mobilen inte hittade finska handbollsförbundets svenskspråkiga sidor. Annars var mitt utbrott hemma verkligen befogat, tycker jag. Också i lika god tid började jag leta efter mina försäkringspapper. Check för dem och samtidigt blev det en hel del papper som hamnade i pappersinsamlingen. Sedan pack, sova och idag på morgonen iväg och jobba. Fullt ös idag! Irritation, lycka och många glada skratt! Tur att det finns underbara människor i ens omgivning.

Rusa från jobbet för att hinna med tåget. Då jag kommer ut ösregnar det,  halvvägs hemma slutar tramparna fungera. Går bara inte att trampa!
Bara att börja gå! "Multitaskar" och besluter mig för att ringa min kompis och gratulera på födelsedagen medan jag går hem sista biten. Pratar i telefon och parkerar samtidigt cykeln i cykelrummet. Kommer upp till min lägenhetsdörr och hittar under inga omständigheter min lägenhetsnyckel... Skit också, avslutar samtalet och står helt villrådig i trapphuset och försöker att komma på något vettigt! Ingen vits att gripas av panik men jag har bara 40 minuter på mig tills tåget går. Råkar se en man och hans dotter komma cyklande och kommer med deras hjälp in i cykelrummet igen och där ligger mun nyckel. Tack, rysa in, plocka ihop det sista, vattna blommorna, byta till torra kläder och iväg till tåget. Nu får vi väl då hoppas att detta var det och inga fler onödiga utmaningar tillkommer. Imorgon blir det (så gott som obligatorisk) Åbo frukost med god vän, förhoppningsvis gos med mina småkillarna och sen handboll.
Nervositeten börjar stiga i kroppen! Stora förväntningar inte bara från min sida utan det finns även arbetskompisar som peppar, förväntar sig rapport och dessutom att jag spelar bra. Spela med klass förväntar jag mig också. Frågan är bara om det finns en chans att uppnå mina egnaförväntningar med en så här lång paus bakom mig! Ena minuten försöker jag tänka att jag är glad bara jag orkar värma upp och sedan spela hyfsat. Andra stunden kommer tävlingstjejen i mig fram och förväntar sig att jag ska storspela!
Får väl bli uppdaterig här sen!

söndag 7 juni 2015

Finlandsfärjan/Sverigebåten - Taking a cruise

Scroll down for English version!

Dags för semester. Jag har i och för sig varit mycket på gång hela våren men nu har jag en vecka sommar semester och då blir det att resa hemifrån hemåt mot Finland och Ekenäs. Först blir det stop i Åbo för frukost imorgon och sen vet jag inte vad resten av vardagarna kommande vecka kommer att föra med sig men slutet av veckan vet jag kommer vara fullbokad!

Det ska faktiskt bli skönt med semester. Jag har en längre tid nu redan inte känt mig som den bästa av arbetskompisar. Ibland inser jag att jag har för höga krav på allt och alla och då speciellt är kraven på mig själv alltid högst. Jag blir så besviken, irriterad och upprörd då jag inte hinner med eller kan göra allt jag VILL få gjort. Jag blir irriterad när det inte alltid känns som om arbetsmoralen är hög nog för mina kriterier och samtidigt har jag också min sämre och bättre dagar. Jag kan dock känna att efter att jag kom tillbaka till Sverige efter Italien så har jag inte uppnått samma standard som innan Italien. Jag klarar inte av stressen som tidigare. Jag får inget extra gjort,  speciellt hemma. Träningen har blivit totalt lidande och mitt privatliv är så gott som obefintligt i Örebro! Jag jobbar, sover, tittar på film/läser böcker eller så är jag bortrest!
I och för sig är jag ju "borttrest" nu med men jag ska få träffa så många härliga människor hemma i Finland och ladda mina batterier.

Att åka med båten mellan Finland och Sverige garanterar så gott som alltid att man träffar på någon som man känner, så även denna gång! Man kan också räkna med att på programmet är någon show med "tribute to" någon/några stora! Denna gång är det ABBA! Sen har ju damernas fotbolls vm börjat och så har jag ju en hytt också då jag kan  ju alltid passa på och gå och lägga mig vid något tillfälle. Men sysslolös är jag i alla  fall  inte!
Den obligatoriska taxfree handlingen är undanstökad, den så gott som obligatorisk  strawberry margaritan är inhandlad och lite finsk "humppa" har jag lyssnat på  också. Ja, och spelgalen som man är så blev det  lite spel spelautomaterna också.

Allting pekar mot semester och bara den inre känslan också hittar semesterkänslan så blir nog allting perfekt!

English version!

Time for a vaccation. Much has been going on this spring and I have been traveling but now it's time for a week of my summer vaccation and I' traveling away from home to get home to Finland and Ekenäs!
Of course as usual I'll be fully booked for this werk at home!  Lot's of people to meet!

I think I need this vaccation! I have for a while now not felt like the best co-worker and after Italy I feel that I'm not the same kind of workaholic as I was before and I feel nothing is up to the same standard as it was before. And that makes me sad, of course there are this better and worse days. I just think I'm not reaching the same standard as before Italy. I can't  take stress as before.
I'm not getting anything extra done on my sparetime. I work, sleep, watch movies/read books and whrn I'm not working I'm traveling, so my privet life is almost just the same as nothing when I am in Örebro. Now I'm again on my way., traveling to my hometown to charge my batteries.

måndag 18 maj 2015

Paranoid

Scroll down for English version:

En liten berättelse från Köpenhamns flygplats är att jag själv precis hade tittat på mitt baggage och tänkt vad krångligt det är att ta sig till toa släpandes på allt detta. Närmsta toan fanns en trappa ner utan hiss eller rulltrappor och jag hade faktiskt inte för mycket packning men det är ändå grejer att släpa på. Men alla säkerhetsföreskrifter på flygplatser får en att tänka på alla möjliga galenskaper.
Tänk om jag lämnar väskan ifrån mig till fel person och han/hon stoppar droger  i den eller något?
Jag hade tänkt ha väskan som endast handbaggage men när jag bokade biljetten till Rom fick jag automatiskt möjlighet att checka in en resväska. Alltså tänkte jag att jag checkar in väskan och har sedan bara min handväska att bära på och kan enkelt gå på toa!

Sedan forsätter paranoian och jag sitter och läser en bok för att vänta på att kunna checka in och en man kommer fram till mig och frågar om jag kan se efter hans väska medan han checkar in sitt övriga baggage! Jag svarar ja, samtidigt som jag tänker varför kan han inte bara ställa ner väskan på sidan om då kan checkar in det andra baggaget? Har han droger eller kanske en bomb i väskan?
Samtidigt som jag för inte så länge sedan önskade lämna ifrån mig min väska även jag.
För fin för att inte titta i mannens väska och för orolig för att ifall det är en bomb i väskan sitter jag och sneglar in i väskan samtidigt som jag sitter på helspänn och spanar efter mannen. Det slår mig att jag inte tittade noga nog på mannen och att jag inte skulle kunna beskriva honom om jag blev tvungen. 5 minuter sa han. Vad har klockan hunnit bli? Jag bestämmer mig för att vänta 5 minuter från och med nu och om mannen inte dykt upp efter det så ska jag ta väskan till någon i personalen på flygplatsen. Efter en stund kommer då mannen tillbaka igen och jag känner genast igen honom och då han tar sin väska tackar han och slänger 2 karameller på min väska.

Hmm, ett nytt problem igen! Vad är det nu då i karamellerna? Kan jag äta dem eller ska jag slänga dem? De ser ut som helt vanliga karameller men hur kan jag veta?

Vilken paranoia, bara för att det finns människor som är oärliga så blir det så att man ifrågasätter om man kan lite på någon överhuvudtaget. Sist och slutligen så gjorde jag den mannen en tjänst och fick ett par karameller för det och det var allt, men det kunde ju ha blivit annorlunda!

A little storie from the Copenhagen airport is that I needed to go to the toalet but thought it would be difficult with my bags. Even though I did not have to much with me I still would have had to go down some stairs and there was no lift or escalator. I thought I could ask someone to watch my bag for me but started wondering what about if I ask the wrong person and he/she puts drogs in my bag? So I deside to wait until the check in be cause even though I planed to travel only with handbags I still have a ticket that allows me to check in one bag and that's what I will do so that I can go to the toalet.

While waiting to check in my bag I'm sitting down reading and a man walks up to me and asks if he can leave his bag with me  for 5 minutes while he checks in his other bags. He has the same dilemma as I traveling alone. But at the same time as I say yes theparanoia stars kicking in! What if it's drogs in the bag ora bomb or something like that? Discreetly I try to look into the half opened bag and at the same time I'm looking around me to see if I can get a glims of the man. I realize I could not discribe the man if I had to and I can't say for how long he has been gone!

I deside to give the man 5 minutes and if he has not comen back by then I will leave the bag to someone working at the airport. After a while he coms back. As soon as I spot him I recognize him and as he takes his bag he says thank you and throws some candy on to my bag. Next problem! Is this just candy or what  is it?

So much trubble just because there are dishonest and murky people in the world. At the end I got some candy for helping a man in need.

måndag 11 maj 2015

Summering!/ Summary!

Scroll down for English version:

Jag har lovat och lovat uppdateringar här. Jag har börjat skriva och så har jag tänkt att kanske någon bild till till detta eller också så ska jag bara skriva svensk eller engelska versionen av det som jag skriver. Men det blir inte så mycket. Dock försöker jag mig nu på en summering av detta år.

Detta år kan hittills summeras i arbete, resor och alltför alltför lite träning. Jag har då jobbat som vanligt väldigt mycket och i januari, februari och mars mer än vanligt. April och maj har nu blivit bara jobb som vanligt, inget extra och om det är bra eller inte är svårt att säga.
Även om jag har jobbat massor så har jag ändå hunnit resa en hel del, då mest för att åka och hälsa på vänner både i Sverige, Finland och en sväng till Teneriffa bland annat. Förhoppningsvis kan det bli mer skrivet om alla olika tillfällen vid ett senare tillfälle.

Mera jobb är inplanerat och mera resor, just nu är det väldigt lite måsten som blir gjorda på gott och ont. Jag skulle vilja komma igång med att träna mera. I början av året blev det ganska regelbundet tränat, inte något suveränt men lite då och då och ändå helt godkänt men jag får ingen ordentlig ordning på mitt tränas och det skulle det behövas. Jag har dessutom en liten förhoppning o att jag ännu en gång ska försöka satsa på handbollen och då behöver jag få till en betydligt bättre kondition än vad konditionen nu är. Jag försöker komma ut och röra på mig, jag försöker träna men just nu ser jag inget ordentligt resultat och det gör att allting blir svårare, jobbigare och tyngre.

Det här är kortfattat vad som pågår i mitt huvud och liv just nu.

ENGLISH VERSION:

I have erlier promised up-dates here but they nerver get finished or even started. So far this year I´ve been working a lot, working and traveling. Lot´s of work and lot´s of traveling I would say. I have mostly traveld to Finland and in Sweden but one friend took me all the way to Tenriffe.

Continuing on this year I already now know there will be lot´s and lot´s of work and hopefully a lot of traveling. What I would love to get better the next part of this year is my training. So far I have done okay but not okay enough.

Well this is what´s going on in my head and in my life right now.